Ögonen fastnar på en TT-notis om Rakel (DN 18/3).
Sex år har gått sedan jag talade allvarsord om polisens och räddningstjänstens havererade kommunikationssystem. Då – i februari 2010 – hade regeringar i sju långa år pumpat in miljarder av skattebetalarnas pengar i Rakel. Min poäng var att det fanns privata aktörer – mobiloperatörer – som bara väntade på att få komplettera, utveckla och slutföra Rakelprojektet till lägre kostnad. Så vad väntar regeringen på, undrade jag på DN Debatt för sex år sedan. (Mer om Rakel bl a här, här, här och här).
Av TT-notisen förstår man att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i veckan levererade svar på ett regeringsuppdrag. Myndigheten menar att ”på sikt” kan Rakel behöva bytas ut:
”Rakelsystemet har idag begränsad kapacitet för datakommunikation och därför bedömer MSB och andra aktörer inom samhällsviktig verksamhet att Rakel på sikt måste kompletteras med en kommunikationslösning med högre datakapacitet.
Arbetet med att säkra framtida verksamhetskritisk tal- och datakommunikation för dessa aktörer måste förberedas nu. Rakelsystemet kommer att fortsätta vara det system som används för verksamhetskritisk talkommunikation under lång tid framöver. När det finns en annan teknisk lösning som erbjuder verksamhetskritiskt tal som är minst lika bra eller bättre än det som Rakel erbjuder, kommer tekniken att bytas ut.” Slut citat.
När det finns en annan teknisk lösning som är bättre?
Tretton år har gått sedan regeringar av olika snitt och färg började pumpa in miljarder i Rakel. Som samhällsintresserad medborgare, lojal skattebetalare, ansvarstagande lagstiftare och – inte minst – som ledamot av Konstitutionsutskottet frågar jag mig om den styrande maktens hantering av Rakel lever upp till budgetlagens krav i 3 § om att i statens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas?
Har på känn att jag vet svaret.