Tvärs över Klarälven från min nya utsiktspunkt i världen skymtar Kasernhöjden, bakom den ligger Polishuset och häktet. Där i en cell sitter mannen inlåst efter att det i mars uppdagades att han i fem år förvarat sin döda sambo i en frysbox i parets villa i Årjäng. Och i häktet ska han alltså stanna tills straffet – fängelse i tre år och sex månader – kan verkställas. Det var ett lika väntat som lugnande besked från Värmlands tingsrätt när domstolen i måndags meddelade domen i det mest makabra rättsfallet alla kategorier i modern tids kriminalhistoria. Jag har kommenterat ”Frysboxfallet” här och här och vill inte trötta med upprepningar mer än att än en gång understryka att jag efter att ha följt rättegången på åhörarplats i Sal 5 nog faktiskt hela tiden har varit förvissad om att mannen är tillräckligt frisk för att kunna dömas till fängelse. Detta oavsett att han sagt sig kunna föra samtal med sin sedan åratal nedfrysta sambo. Min lekmannamässiga bedömning stöds av Rättsmedicinalverkets undersökning av den åtalades psykiska hälsa, och verkets slutsatser har därefter bekräftats av Socialstyrelsens rättsliga råd. 

Är då 3,5 års fängelse en rättvis påföljd? Nej, det anser inte den döda kvinnans syskon som vill se ett längre fängelsestraff. Medan försvarssidan flaggar för att man vill se ett avsevärt kortare straff. Så ja, domen kommer sannolikt att överklagas av försvaret varefter åklagaren förmodligen kan tänkas anslutningsvädja som det heter på juristprosa. Själv tror jag dock det är lönlöst för mannen att överklaga. För – och nu tillåter jag mig att upprepa vad jag tidigare sagt – en människa som finner en nära anhörig avliden ringer polisen, förutsatt att hen själv har någorlunda rent mjöl i påsen. Detta gjorde inte mannen, i stället kvitterade han år efter år ut den dödas pensionsutbetalningar och såg dessutom till att förnya hennes förskrivningar av narkotikaklassade läkemedel. För min del är frågan om mannens skuld därmed avgjord, även om jag har förståelse för åklagarens bedömning att det inte går att bevisa att den misstänkte bragt sin sambo om livet. 

Sammanfattningsvis: Det minsta man kan kräva av en rättsstat är att en kalkylerande illgärningsman som via en talja i taket hissar ner sin kvinna i frysen och lägger locket på (låt vara att han öppnar locket för ta ut en och annan fryst grillkorv och hamburgare) inte går fri utan tvingas skaka galler i ett antal år. I min värld betyder tre och ett halvt års fängelse att den nu dömde ”frysboxmannen” kommit lindrigt undan. Det begrundas säkert av försvaret.