Min uppfattning i skuldfrågan i det makabra Frysboxfallet har jag tidigare redovisat i bloggposten Mer kallt beräknande än galen. En uppfattning – ja, rent av övertygelse – som grundades efter att jag på plats följt rättegången i Värmlands tingsrätt där den åtalade mannen överraskade t o m sin egen försvarsadvokat genom att plötsligt ta tillbaka sina inför rätten uppspelade erkännanden, förneka att hans sambo över huvud taget var död, och börja dilla om sambons uppståndelse och deras telepatiska kontakter.

Rättegången pausades i väntan på yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd, som på begäran av försvaret gjorde en andra undersökning av mannens psykiska hälsa. Yttrandet kom häromveckan och det förvånade i alla fall inte mig. Rättsliga rådet fann ingen anledning att göra någon annan bedömning än Rättsmedicinalverkets ursprungliga: Mannen var inte allvarligt psykiskt störd när han lade sin döda sambo i frysen, och han är det inte nu heller. Därmed saknas förutsättningarna att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård om han skulle dömas. Med denna samstämmiga ”second opinion” som underlag återupptogs rättegången i måndags. Parternas yrkanden är kända sedan tidigare, åklagaren begär minst fyra års fängelse medan försvaret anser att det allvarligaste brottet (gravfridsbrottet) är preskriberat och att det räcker med skyddstillsyn ”kryddat med” tre månaders fängelse för de lindrigare brotten (bedrägeri och urkundsförfalskning). De tre månaderna i fängelse är för övrigt tid som försvaret menar att mannen redan har avtjänat i häktet, och därför ska han släppas fri.

Dom meddelas på måndag klockan 14. Det är ingen avancerad gissning men tingsrättens beslut i går att mannen fortsatt ska vara häktad, talar för ett längre fängelsestraff och att rätten därmed underkänner försvarets invändning om preskription.