Om det inte finns någon stol, så får man gå ut, upplyste rättens ordförande den femte åhöraren som fick vända i dörren till Sal 7 i Stockholm tingsrätt. Det var i går förmiddag (8/4). Under rådande pandemi var endast fyra av rättssalens stolar reserverade för den juridiskt intresserade – eller bara nyfikna – allmänheten, varav undertecknad lade beslag på den fjärde. Saken gällde förberedande sammanträde i mål B 4666-19 om grovt förtal. Det ska medges, min stol hade varit ledig om det inte varit för att den åtalade är samma kvinna som våldtäktsanmälde den tidigare Justitiekanslern och Högsta domstolsledamoten Göran Lambertz.

Vid sammanträdet medverkar den åtalade via länk. Med domarens medgivande behövde hon dock inte visa sitt ansikte. Lite slapp processledning kan man tycka eftersom det inte ens hade framställts något yrkande om stängda dörrar. Med ansiktet dolt, hur kunde då vi som satt i rättegångssalen (ja, inklusive domaren och målsägandebiträdet) vara säkra på att det verkligen var den åtalade som deltog och inte någon annan? Covid-19 gör som sagt inte halt utanför rättssalen med följden att målsägandens ombud, en advokat i riskgruppsåldern, under pågående sammanträde fick mobilsamtal från sin vårdcentral eller dylikt och nöjt kunde boka in sitt första stick. Varpå domaren undrar: Ska du sticka nu? Nej, jag ska bli stucken klockan XX på söndag, svarar ombudet.

Åter till ordningen. Åklagarens återgivande av den åtalades Facebookinlägg, skärmdumpar och länkar, som enligt åklagaren utgör grovt förtal, väcker stark igenkänning. Mina associationer går spikrakt till den uppmärksammade rättegången mot Cissi Wallin, och som slutade med att hon dömdes för grovt förtal efter att ha hängt ut Fredrik Virtanen som våldtäktsman på sociala medier. (Domen är överklagad men har ännu inte prövats av Svea hovrätt, men ”målet ligger för utsättning”, fick jag besked om häromdagen). Trots att CW:s våldtäktsanmälan underkändes och förundersökning lades ner, anser hon sig ha rätt att offentligt sprida att Virtanen är en våldtäktsman (jag har kommenterat här). Efter Cissi Wallin-fallet tog nämnde Lambertz ställning för en ändring av förtalslagstiftningen så att kvinnor som likt CW upplever sig ha blivit våldtagna inte ska behöva riskera att åtalas och dömas för förtal när de avslöjar namnen på sina påstådda plågoandar, oavsett om brott kan styrkas i domstol eller inte. (Lambertz utvecklar sina tankar här.)

Försvaret är i det nu aktuella fallet uppbyggt på liknande sätt. Det märkliga här, och som gör att verkligheten med råge överträffar dikten, är att den förtalsåtalade kvinnan har anlitat samma Göran Lambertz som hon senare anmälde för våldtäkt, till att författa ett rättsutlåtanden som stöd för hennes linje i den stundande förtalsrättegången mot en annan av henne våldtäktsanmäld och namngiven men icke dömd man.

Nu är läget som bekant ett annat. Försvararsidan åberopar inte längre Lambertz expertutlåtande, han har i sin tur självmant inkommit med en korrigering till Stockholms tingsrätt: ”Jag anser mig inte längre ha anledning att utgå från att försvaret kommer att kunna visa att det uppgifter som [den åtalade] lämnade om målsäganden var sanna”.

Innan torsdagens sammanträde i Sal 7 avslutades var inblandade parter som brukligt överens om att huvudförhandling bör äga rum så fort det går, förhoppningsvis före sommaren. Ja, vem vet. Kanske kommer det att pågå parallella förtalsrättegångar i Sveriges största tingsrätt respektive hovrätt mot kvinnor som upplever sig våldtagna och därför anser sig berättigade att hänga ut män oavsett om brott kan styrkas eller inte. I värsta fall kan det bidra till att Metoo går i baklås, och det vore synd. För trots alla uppenbara övertramp och förlöpningar har Metoo ändå gjort det lite lättare för kvinnor och män att leva i den här världen.