Riksdagspartierna har goda skäl att tacka nej till justitieminister Morgan Johanssons inbjudan att sätta sig i en parlamentarisk kommitté med uppgift att förbjuda Förintelseförnekare att uttala sin åsikt. Att utspelet kommer just nu kan knappast förstås på annat sätt än som ett led i regeringen Löfvens pågående kampanj att beskriva sig själva som garanten för den svenska demokratin – mot de mörka och historieförfalskande krafter som hotar landet om M och KD röstas fram för att bilda regering efter nästa val med stöd av SD. På borgerliga ledarsidor har berättigade invändningar framförts mot Johanssons utspel, bl a här, här och här. Jag instämmer i kritiken och konstaterar att efter några dagars betänketid höjs kritiska röster också från delar av oppositionen – SD, L, V och KD .Inte ens regeringspartnern MP tycks vara helt med på vagnen. MP-riksdagsledamoten Rasmus Ling meddelar att hans parti inte har tagit ställning i frågan. Medan Moderaterna vill invänta utredningsdirektiven.

Som om det skulle behövas betänketid för att ta ställning till om åsiktsförbud ska införas i demokratins-, tryck- och yttrandefrihetens högborg Sverige? Som om man ens skulle behöva fundera på om grundlagens skydd för den fria åsiktsbildningen – fastslaget redan i regeringsformens portalparagraf (RF 1 kap. 1 §) – ska begränsas?

Nåväl. Så här motiverar Johansson sitt utspel:

Jag vill ha en ordning där det klart framgår att den som förnekar att Förintelsen har ägt rum och driver propaganda i den riktningen, ska kunna åtalas för hets mot folkgrupp. Eftersom: 1) De högerextrema rörelserna har vuxit och utgör ett större hot. 2) Det har blivit lättare att sprida falsk propaganda genom sociala medier. 3) Snart finns det inte några ögonvittnen (till Förintelsen, min anm) kvar i livet.

Efter en sökning i riksdagstrycket finner man snabbt att riksdagen tidigare har hanterat krav på att förbjuda Förintelseförnekelse, men efter hörande av såväl Konstitutionsutskottet som Justitieutskottet har man landat i nej. Riksdagen har varje gång kommit fram till att bestämmelserna om hets mot folkgrupp, förtal m.m. är fullt tillräckliga för att lagföra och bestraffa de ynkliga figurer som inte nöjer sig med att bara förneka Förintelsen utan som också bedriver hatpropaganda och hetsar mot judar som grupp.

Morgan Johansson har företrätt sitt parti i Sveriges riksdag och själv varit ledamot av såväl Konstitutionsutskottet som Justitieutskottet. I betänkande 1997/98:KU32 tog KU ställning till en motion om att blotta förnekandet av Förintelsen under andra världskriget borde bedömas och bestraffas som hets mot folkgrupp. Utskottet avstyrkte motionen och underströk vikten av att värna yttrandefriheten och en allmän fri debatt. Också påståenden (läs åsikter, min anm) som allmänt uppfattas som huvudlösa och stötande måste enligt utskottet få föras fram i den allmänna debatten så länge det inte är fråga om hot eller missaktning i sådana avseenden som anges i bestämmelsen om hets mot folkgrupp eller fråga om annat tryckfrihetsbrott som t ex förtal. Detta med följden att KU sade nej till motionskravet att åsiktsförnekandet av Förintelsen skulle jämställas med och bestraffas som hets mot folkgrupp. Riksdagen var av samma uppfattning.

I vårt land kan alltså Förintelseförnekare och andra historieförnekare redan åtalas, dömas och straffas för hets mot folkgrupp, och detta på grund av att dessa kvasihistoriker sällan stannar vid att på ett nollställt akademiskt sätt hävda att Förintelsen inte har ägt rum, eller att dess omfattning har överdrivits. Ett känt fall är Radio Islams Ahmed Rami som på 80-talet dömdes till fängelse för sin antisemitiska propaganda. (DN:s Peter Wolodarski skriver effektiv söndagskrönika i ämnet här).

Så nej, oppositionspartierna bör inte genom sin medverkan legitimera Morgan Johanssons aviserade parlamentariska kommitté eftersom den skulle syfta till att inskränka den viktigaste av alla grundlagsrättigheter, nämligen rätten för varje medborgare att hysa vilken åsikt som helst. En inskränkning som alltså bara kan göras genom att grundlagen ändras, och sådana principiellt viktiga ändringar har hittills ansetts fordra brett parlamentariskt samförstånd. För att kväva det johanssonska projektet i dess linda bör oppositionspartierna därför redan nu säga ett klart och tydligt nej tack.

(Härefter har även Centerpartiet anslutit sig till de övriga kritiska partierna och uttryckt stor tveksamhet till Johanssons planer att kriminalisera förintelseförnekande).