Så kom den äntligen – den så kallade Tiggeriutredningen. Har inte hunnit läsa Martin Valfridssons med medarbetares betänkande Framtid sökes från pärm till pärm, men hittills har jag nickat instämmande till det mesta. Framför allt är det mycket klokt att låta statens förlängda arm – länsstyrelsen i Stockholm och ytterst huvudstadens landshövding – få axla det nationella samordningsansvaret för att de utsatta EU-medborgarna som söker sig till vårt land får en likvärdig behandling oavsett på vilken trottoar i vilken del av landet de slår sig ner på.

Likaså uppskattar jag det modiga klarspråket om det självklara. Det säger måhända något sorgligt om räddhågsenheten hos oss andra men naturligtvis har Valfridsson rätt i att lika lite som det är tillåtet att göra sina behov i parker och på lekplatser för utsatta romer som för andra i vårt land, är det tillåtet att fritt slå ner sina bopålar på någon annans mark, oavsett om den är privat eller offentligt ägd. Den som gör så måste kallt räkna med att bli avhyst, även om många av oss fortfarande bara törs mumla om den saken.

Fastän det inte är opportunt pekar Valfridsson också på att de rumänska och bulgariska romer som kommer hit för att tigga inte tillhör de mest utsatta i sina länder. Deras ännu sämre lottade systrar och bröder saknar både pass och respengar. Deras räddning består i att få hjälp i sina hemländer, bland annat genom svenska frivilligorganisationer.

Inte alltid, men det händer att jag lägger pengar direkt i muggen framför kvinnan med filten runt benen. Jo, jag vet att det lika mycket är för att döva mitt eget samvete, och just därför tar jag ibland en av hennes uppradade träslevar och låtsas att jag inte ger en allmosa utan faktiskt köper något.

Men Valfridsson har förstås rätt. Pengarna i muggen gör långsiktigt större nytta om de i stället betalas in till de ideella organisationer som jobbar på plats i de utsattas hemländer för att lindra, stödja och främja bygget av en drägligare tillvaro, inklusive skolgång för barnen. Särskilt för de allra mest utsatta, för det finns gradskillnader i helvetet även inom den romska befolkningen i Europa.

Till sist. Heder åt Valfridsson som inte gav efter för opinionstrycket att – i en eller annan form – kriminalisera tiggeriet.