Mitt parti säger nu att staten ska ta över skolor som inte håller måttet – i bemärkelsen inte ger elever den utbildning de har rätt till.

Funderade ett tag på det utspelet och landade småningom i att jo, det är nog klokt. Oavsett om vi talar om kommunala eller privata skolor – klarar de inte sitt uppdrag så räcker det inte att regering och riksdag pratar om det, man måste också våga göra någonting åt det!

Och när vi då menar att staten ska ta det yttersta ansvaret för elevers skolgång, då tycker jag att det är ännu mer märkligt, eller rättare sagt fullständigt oacceptabelt, att hotade och våldsutsatta kvinnor och deras barn som söker skydd från sina plågoandar, i akutläget när skyddsbehoven är som störst, är hänvisade till ideellt gratisarbetande kvinnojourer som under långhelger och semestrar tvingas bomma igen eftersom även jourarbetande kvinnor behöver vara lediga och ha semester med sina familjer.

Jag har skrivit en del om detta (bla här och här) och frågar mig om mitt parti i konsekvensens namn är berett att låta staten axla ansvaret också för att hotade och våldsutsatta kvinnor och deras barn får det skydd de behöver? Så att de inte längre ska vara helt beroende av att ideellt arbetande kvinnor har ork och tid att ta emot dem?