Offentlighetsprincipen del 2 – JO lyssnar på mig och KU lyssnar på JO

I juli i fjol besökte jag föräldrarna i Kalmar där Barometern rapporterade att kommunen plågades av en person som begär ut handlingar en masse. Något annat syfte än att jäklas fanns inte, var min bedömning. Men personen åstadkom svåra störningar i den kommunala verksamheten och dryga kostnader för Kalmars skattebetalare.

Offentlighetsprincipen är helig också för mig. Men som jag skrev här, när principen som i Kalmarfallet missbrukas in absurdum kände jag mig som lagstiftare övertygad om att det bara finns en sak att göra – att förse offentlighetsprincipen med en undantagsbestämmelse som slår till vid uppenbara fall av missbruk.

Sedan kom hösten och den allmänna motionsperioden i Sveriges riksdag. Missbruket av offentlighetsprincipen hade jag inte glömt. Min motion om Kalmar kommuns desperata tillämpning av offentlighetsprincipen och JO:s efterföljande kritik mot kommunen, inklusive JO:s nödrop till lagstiftaren, kan ni läsa här. En kanske mer lättillgänglig variant av samma budskap i form av en debattartikel finns här.

Därefter har jag fått ett antal signaler om att Kalmar långt ifrån är den enda kommun som utsätts för liknande trakasserier. Mediesverige vägrar som vanligt att inse problemet, men det gör inte drabbade kommuner och myndigheter, dvs ytterst skattebetalarna. Regeringen bör därför tillsätta en utredning om hur en bestämmelse om uppenbart missbruk av offentlighetsprincipen kan utformas, yrkade jag i min motion. Allt för att inte riskera respekten för den offentlighetsprincip som vi alla värnar.

Den 20 november var detJustitieombudsmannens tur att inför Konstitutionsutskottet redogöra för sin ämbetsberättelse. Kalmarfallet föll utanför den granskade perioden, men JO Cecilia Renfors noterade min motion, redogjorde för fallet och lyfte problemet med hur myndigheter/kommuner ska hantera mycket frekventa och omfattande framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Vi lagstiftare uppmanades – diplomatiskt – att “göra en avvägning mellan de olika inblandade intressena”.

Härom veckan gjorde KU avvägningen och landade i ett (enigt) tillkännagivande till regeringen med innebörden (obs! nu riksdagsprosa) att låta utreda frågan om möjliga åtgärder för att, med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen, möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar att få ta del av allmänna handlingar. 

Och som konstateras i betänkandet KU11 under rubriken Utskottets ställningstagande har “frågan om missbruk av offentlighetsprincipen väckts i en motion som kommer att behandlas av riksdagen senare i vår”.

Med hjälp av dessa språkliga krumbukter slapp KU att formellt bifalla min motion. Men i sak har jag fått gehör. Så missa för all del inte riksdagsdebatten den 5 mars!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.