Sammanfattningsvis har jag ingen anledning att ifrågasätta att kommunen ansett den rådande situationen ohållbar och att det var nödvändigt att hitta en långsiktig lösning på de problem L.P:s omfattande framställningar medfört, dels när det gäller kommunens medarbetare, dels när det gäller kommunens möjlighet att på ett rättssäkert sätt utföra sitt ordinarie arbete. Det sätt på vilket kommunen valt att hantera L.P:s framställningar om handlingsutlämnande är dock oförenligt med bestämmelserna i 2 kap. TF, 6 kap. OSL och 1 kap. 9 § RF.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun ska kritiseras för det rättsstridiga beslutet den 31 januari 2014 och för att två framställningar från L.P. om att få ta del av vissa handlingar därefter inte har prövats.

Enligt Kalmar kommun kan JO:s beslut innebära att man tvingas anställa en person enbart för att ta hand om kvinnans omfattande kontakter med kommunen och hennes närmast maniska beteende att begära ut handlingar. Detta till en kostnad av cirka en halv miljon kronor för kommunen och dess skattebetalare.

Som lagstiftare har jag sällan känt mig så övertygad om att det bara finns en sak att göra. Nämligen att förse offentlighetsprincipen med en undantagsbestämmelse som slår till vid uppenbara fall av missbruk. Det är orimligt att en kommuns ekonomi ska riskeras bara för att en person utan annat syfte än att jäklas begär att få ut kopior av vartenda papper som ges in till kommunen/myndigheten eller som produceras inom den. Och viktigast av allt – om lagen inte ändras så undergräver det på sikt respekten för den offentlighetsprincip som vi alla vill värna.