Allmänhetens förtroende för Sveriges domstolar störtdyker och det med rätta om nynazister släpps in som nämndemän. Den tanken har skavt i mitt huvud efter Ekots nyhetsinslag om att det nynazistiska Svenskarnas parti kandiderar i 30-talet kommuner. Något som bekräftar Expos varning i veckan om rekordhöga aktiviteter bland nynazistiska organisationer.

Det ligger inte för mig att måla f-n på väggen men i det här fallet finns verkligen skäl att oroas. För det kan inte uteslutas – tvärtom talar mycket för – att Svenskarnas parti vinner tillräckligt gehör i höstens lokalval för att bli inröstade i hyggligt många politiska församlingar. Men inte nog med det, demokratiskt invalda nazister i kommuner och landsting har precis som alla andra partirepresentanter rätt att nominera meningsfränder till uppdragen som nämndemän i våra domstolar.

Nu har visserligen regeringen föreslagit skärpningar i rättegångsbalken för att säkra nämndemännens lämplighet och kompetens. (Jag har kommenterat förslaget här). För att tydliggöra att uppdraget inte är politiskt (trots den självmotsägelse som ligger i att det är partierna som nominerar kandidaterna) kommer våra politiska församlingar i kommuner och landsting inte som hittills att förrätta val av nämndemän samma höst som ordinarie val, utan först ett år efter valdagen.

Men om nynazister tvingas vänta ett år på att ta plats som nämndemän så lär den eftersläpningen knappast bidra till att förbättra allmänhetens förtroende för våra domstolar, menar jag. Ju förr nämndemannasystemet i sin helhet förpassas till historiens soptipp desto bättre. Gissar att jag kommer få en bra diskussion om den saken när jag i morgon har bokat tid för en fika med Filip Vujcic, författare till examensarbetet Nämndemännens vara eller icke vara.