På tisdag kväll – i nästa vecka – är det nomineringsstämma i Stockholms stad. Då ska namnen spikas på valsedeln till riksdagen 2014. Yrkesskadad som jag är var det min första tanke när jag i förmiddags detta supervalår åter beträdde fosterjorden efter två veckors ledighet på sydliga breddgrader.

För påpassade politiker behövs inte mycket för att de ska hamna i blåsväder, särskilt om de råkat uttrycka en åsikt som inte behagar den klapptwittrande vänstern. Det första jag konfronteras med vid hemkomsten är ståhejet om att justitieministern har länkat oförsiktigt på Facebook och ”gått på” en rövarhistoria om att folk dött som flugor i USA efter att marijuana legaliserats i en av delstaterna. I Expressen läser jag att till och med utrikesministerns son Nils Bildt menar att justitieministern har dålig koll på det här med källkritik och skillnaden mellan olika typer av droger. Unge Bildt har helt klart en poäng, och det är bra att han vill och vågar framföra den.

Det är som sagt lätt att snubbla för den som befinner sig i politikens toppskikt. När det sker är det bara att ta lärdom av kritiken. Jag har själv levererat sådan, till exempel här med anledning av utspelet här. Det var i mars 2010, jag kandiderade till riksdagen och hade precis som nu just landat på Arlanda efter härliga veckor på Aruba. Beatrice Ask bevisade den gången vilken proffspolitiker hon är som förmådde att gå stärkt ur den – berättigade – mediestorm som då följde.

Rapport om riksdagslistan 2014 utlovas på tisdag!