Här på Aruba märker man såklart inte av att det är Supervalår i Svedala. Ändå kan jag berätta att jag vid frukosten råkat tjuvlyssna när svenska bordsgrannar gratulerat sig till den något fylligare plånboken som ekonomiskt möjliggjort resan till denna paradisö.
Men nu ska jag inte bråka om jobbskatteavdragens (skrålla ner till Ericsons inlägg i ämnet) vara eller icke vara eftersom de ju ändå blir kvar om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna vinner valet. Låt vara att Stefan Löfven i så fall får ett helsike med att tackla Vänsterpartiets krav på skattehöjningar för låg- och normallöntagare.
Killen ovanför har förstått att skaffa sig ett par supervalårsbrillor, tänker jag roat medan jag läser om de nya svenska väljarna. Henrik Oscarsson och Sörens Holmbergs väljarbibel är ett måste för alla som har ambitionen att seriöst få grepp om väljarströmmarna inför valåret 2014. Visste ni att hela 56 procent av väljarkåren i valet 2010 menade att de var mycket eller ganska intresserade av politik? Om genomsnittsväljarna är så engagerade i vad de olika partierna står för, hur kommer det sig då – undrar vän av ordning – att vad som framför allt utmärker särskilt de nya svenska väljarna är deras rörlighet?
För mig låter det som att väljarna inte fäster sig stort vid partiernas olika proklamerade ideologier utan att väljarna framför allt vill att det ska gå bra för dem, att de får behålla sina jobb och ha en stabil hushållsekonomi. Då betyder det mindre om partierna lockar med tjusiga visioner och vackert tal om att vi alla ska leva i den bästa av världar med noll ungdomsarbetslöshet, fler lärare, fler anställda i all offentlig verksamhet över huvud taget, höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet, fler poliser, mindre våld på gator och torg, bättre säkerhet i trafiken, färre fattiga tiggare på Hornsgatan, fler lyckliga barn, och så vidare.
Partier som tar väljarna på allvar måste kunna tala om för väljarna HUR man har tänkt sig att uppnå målen. Jag är part i målet och mitt svar är det här. Jag inser att det finns tusen anledningar att återkomma till den saken. Men frågan om HUR är ytterst vad Supervalåret 2014 handlar om. Inte så mycket om vackra visioner, dom säger väldigt lite om politikens reala innehåll.