Fjärde adventsljuset är tänt och Sveriges radio sänder gudstjänst ledd av två präster. Jesusmodern är temat denna söndag. Rätt fokus, nickar jag framför badrumsspegeln … tills radiolyssnarna uppmanas att tillägna sin bön åt kvinnor med förlossningsskador. Tro mig, det var inte långt från att jag svalde el-tandborsten.

Än så länge är det som sagt dan före dan och i riksdagens bankhall står granen grön, grann och glimmande. Innan vi ledamöter gick på jullov klubbade talmannen statsbudgeten för nästa år. Det är alliansregeringens åttonde budget. Nej, den gick inte igenom helt och hållet. Gemensamt satte S, MP, V och SD stopp för regeringens sänkning av den statliga inkomstskatten för den som tjänar 36 150 kr eller mer i månaden.

I sista vändan är det landets alla hushåll som blir lidande på oppositionens agerande. Inte regeringen eller den miljon ”höginkomsttagare” som till följd av den samlade oppositionens triumf nu går miste om sänkt skatt. För vad som riskeras är den svenska budgetprocessen, som för åratal framåt förlorar i fasthet och trovärdighet med räntehöjningar, dyrare boendekostnader, minskad export och i förlängningen lägre tillväxt och ökad arbetslöshet. Först som sist är det alltså landets alla hushåll som förlorar på det.

Men nu är det jul och måhända fröjdas någon riktigt tomtig nisse över att riksdagens gästmatsal har befriats från den barocka målningen av en barbröstad Juno.

Själv menar jag att det finns angelägnare saker för tomtenissar och andra att bry sig om – som att i jul fundera över valutgången 2014. För vad händer till exempel med kvinnors företag om Stefan Löfven och Socialdemokraterna skulle få chansen att  ta över? Med stöd av vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, dessutom.

Julstämningen må sänka sig men friden får vi vänta på.