Var lugna, jag har fått mina fiskar varma efter mitt förra inlägg där jag dristar mig att avdramatisera betydelsen av att Säpo får direktaccess till av teleoperatörerna redan insamlade datauppgifter. Trafikuppgifter som Säpo alltså enligt lag har rätt att få ta del av, men där operatörerna med nuvarande oreglerade ordning effektivt kan lägga krokben för Säpos åtkomst och därmed – ytterst – sabotera polisens brottsbekämpningsarbete. Att döma av det höga tonläget i e-postkorgen och kritiken i kommentarsfälten hos grannkanalerna Facebook och Twitter, tycks det som att en och annan har gått rakt i fällan.

Under politisk vånda har regering och riksdag tagit de denna gång beska konsekvenserna av att Sverige är en självklar del av EU och därför skyldigt att inrätta ett system vars blotta existens kränker medborgarnas integritet. Jag är den första att beklaga detta, och det har jag upprepade gånger också gjort, bland annat här.

Med detta sagt –  det är orimligt att teleoperatörerna egenmäktigt ska kunna strypa användningen av detta system, och därmed förhindra att det i den utsträckning som lagen medger kan användas för sitt brottsbekämpande syfte. För det minsta man kan begära är väl ändå att den ofrånkomliga integritetsskadan, som alltså redan är skedd, balanseras av en så stor brottbekämpningsvinst som möjligt? Om den vinsten slumpas bort, som jag uppfattar att integritetsskyddets aningslösa vänner vill, då har vi bara åstadkommit en loose-loose-situation.