Du står väl inte där och tittar på barnpornografi, sa damen 75 plus som knuffade mig i sidan när jag glodde ner i mobilen. Det var i Kungsträdgården i eftermiddags och kvinnan log så härligt varmt och brett när jag kvitterade gliringen och sa: Du avslöjar mig. Hon kramade min armbåge, och ursäktade sig med att hon kände igen mig från SvD.

Någon timme senare köade jag i kassan på Coop när en kvinna knackade mig i ryggen och frågade om jag var Maria Abrahamsson? Det kunde jag inte förneka. Kvinnan – att döma av handeln en småbarnsmamma – ville smått rodnande bara säga att hon gillade skarpt att jag hade polisanmält mig själv för innehav av barnpornografi. Hon såg fram emot att få höra/läsa hur det går. Jag log, rodnade väl i min tur, tog pluggarna ur öronen (kvartifemekot) och lovade så klart att absolut återrapportera!

Summa summarum har det varit en bra dag, med för all del hatiska påhopp men också oväntat mycket sympati och – faktiskt – kärlek.

Innan jag somnar måste jag bara lyssna på detta. Jag kunde säkert ha gjort det bättre men det blev ändå rätt bra och hyggligt tydligt. Sverige har en i vissa delar absurd barnpornografilagstiftning, och det måste vi göra något åt. Även med risk att misstänkliggöras som pedofilkramare.