I förmiddags anmälde jag alltså mig själv hos Södermalmspolisen för barnpornografibrott. Det var en intressant upplevelse. Jag förhördes i ungefär en timme av en mycket korrekt polis. Nej, polisen trodde inte att mitt fall skulle ges högsta prioritet, ett misstänkt rånmord toppade agendan. Behöver jag säga att jag är tacksam för det?

Till mina argaste och elakaste kritiker på FB och twitter – och till en och annan tråkmåns till riksdagskollega – vill jag säga: Nej, jag är inte ute efter effektsökeri. Sedan hyggligt länge är jag så pass mycket kändis att jag stundom upplever det som ganska besvärande. Så var det sagt.

Däremot tycker jag att den svenska demokratin har ett problem om lagen innebär att läsare av Sveriges största morgontidning gör sig skyldiga till en kriminell handling bara för att tidningen har valt att publicera en akvarellmålning föreställandes ett fiktivt blöjbarn i en fiktiv pornografisk situation. Det är det min polisanmälan handlar om.

Att rättsläget inte är glasklart framgår här och här.