Domarbristen kan avhjälpas med dels högre lön, dels högre pensionsålder

Som ledamot av Domarnämnden reste jag mig käpprak i sängen när Ekot i morse – och hyfsat länge under dagen – nyhetstoppade med Domarnämndens vedermödor med att rekrytera de mest lämpade juristerna till de viktiga domarämbetena.

Nej, det hör inte till Ekots och för den delen övriga Public service-Sveriges normala nyhetsrapportering att uppmärksamma medborgarna på att de lediga domartjänsterna lockar allt färre sökande, något som allvarligt hotar rättsväsendets funktion och ytterst rättssäkerheten här i landet. Därför är jag mycket tacksam för att Ekot tog upp frågan.

Hur säkerställer man då tillgången av kompetenta sökande till de högt kvalificerade domartjänsterna?

Ett sätt, om ni frågar mig, är att låta regeringens arbetslinje få genomslag också i rättsväsendet. Det vill säga att ge domarna rätt att vara kvar i sina befattningar åtminstone tills de fyller 70. I ett internationellt perspektiv är pensionsåldern för domare ovanligt låg i Sverige.

Ett annat sätt att säkerställa kvaliteten i domarkompetensen är att öka domarbanans attraktionskraft. Det kan man göra på olika sätt, men grundläggande är att lönerna är konkurrenskraftiga. Det är de, sa Domstolsverkets GD Barbro Thorblad i Eko-inslaget. Samtidigt som det framgick av inslaget att i Sverige tjänar rådmän, det vill säga obefordrade domare i första instans, cirka 20 000 kronor mindre i månaden än sina danska kolleger.

Någon som är förvånad över att domarbrist är ett okänt fenomen i vårt södra grannland?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.