Jag kriminell innehavare av barnpornografi?

Mellan filtallriken och kaffemuggen dyker den upp. Akvarellen på s 4 i DN Kultur, som tidningens recensent Birgitta Rubin beskriver på följande sätt:

”Otäckast är målningen ’The santas’ (av Tala Madanis, min anm), där halvnakna tomtegubbar kring en barnsäng riktar sina snoppar mot en Buddhalik pojkbebis”. Associationen till en pedofilring är oundviklig, skriver Rubin och fortsätter: ”För mig som kvinna är det ändå befriande att det för en gångs skull är männen som kläs av, i dubbel bemärkelse, att jag slipper förhålla mig till den traditionella kvinnorollen.”

Den i DN publicerade målningen är en fiktion, detsamma gäller för de halvnakna gubbarna – rena fantasifigurer (även om en har viss likhet med en före detta palestinsk ledargestalt) – och deras snoppar som är riktade mot det lika fiktiva blöjbarnet som skyddslös sitter där i spjälsängen.

Konstkritiker Birgitta Rubin må uppleva detta mästerverk som befriande utifrån ett slags rättvist jämställdhetsperspektiv. Huruvida tidningens ansvarige utgivare delar den uppfattningen är ointressant, däremot undrar jag om tidningen inser att den nu på morgonen kan ha gjort hundratusentals av sina läsare till kriminella innehavare av barnpornografi? För det är den bisarra konsekvensen av att riksdagen på 1990-talet hetsades att ”lyfta ut” allt som luktar barnpornografi från det tryckfrihetsrättsliga systemet.

Bisarreriet går igen i de rättsliga turerna i Mangafallet där fiktiva bilder på lika fiktiva barn i påhittade pornografiska sammanhang av Svea hovrätt bedömdes som brottsliga att inneha. Låt vara att Högsta domstolen sedan friade den åtalade serieexperten med en något skruvad motivering, där de dömande justitieråden upphöjde sig själva till konstexperter. (Denna orimliga lagstiftning gör jag upp med bl a här och här)

Så nu ut med DN Kultur i tidningscontainern på gården, och det snabbt som tusan … för säkerhets skull.