I veckan tänkte Riksåklagaren färdigt i det så kallade Mangafallet. Det är av naturliga skäl sällan som RÅ begär att fällande domar ska överprövas av Högsta domstolen, men här menar RÅ att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att HD tar sig an fallet. Det vill säga precis vad som var budskapet i min och Tidningsutgivarnas Jeanette Gustafsdotters artikel tidigare i höstas. I den påpekar vi att domen mot Mangaseriesamlaren och översättaren Simon Lundström för ringa barnpornografibrott grundas på sämsta formen av morallagstiftning. Vår argumentationslinje går ut på att genom en prövning i landets högsta juridiska instans kan fler få upp ögonen för lagstiftningens absurda resultat och ingrepp i den grundlagsgaranterade yttrandefriheten.

På god grunder tycks rådande rättsläge också ha gett RÅ kalla fötter! På annat sätt är det svårt att tolka hans uppmaning till HD att ”pröva hur bestämmelserna om barnpornografibrott ska tolkas när det gäller tecknade barn”.

Därmed öppnas också en finfin möjlighet för domstolens justitieråd, däribland Yttrandefrihetskommitténs ordförande Göran Lambertz, att tydliggöra för oss lagstiftare och alla andra att med ”barn” i brottsbalkens mening kan bara avses verkliga barn och inte tecknade seriefigurer. För teckningar på barn i pornografiska sammanhang kan självklart inte vara en kränkning av alla livs levande verkliga barn som dagens lagstiftning avser att skydda.

Yes, jag kommer att lägga ut texten i detta angelägna ämne nästa söndag på Bokmässan i Göteborg då jag bland annat medverkar på Seriefrämjandets seriescen i en censurdebatt om var gränsen går mellan konst och pornografi. Tid och plats: 13.00-13.45 i monter A02:39.

Välkomna då!