Mitt nationaldagsfirande inskränker sig till en insats i Nyheter24, en insats som dessutom blev något orättvist bedömd. Lägg därtill ett högljutt brölande som hördes till balkongen från nationaldagsfirare i Rålamshovsparken.

Men i kväll har jag förstås följt det välregisserade firandet av nationen från Skansen. Det var fint. Men det hindrar inte att jag alltmer känner att den här röda dagen i almanackan är i grunden feltänkt. Jag är inte lagd för nostalgi, men visst kändes det precis lagom svenskt när vi förr i tiden firade Svenska flaggans dag samtidigt som vi hedrade nationen genom att jobba som vanligt. Det är nog fler än jag som upplever en viss olust inför detta av statsmakterna påbjudna arbetsbortfall och picknickande i det gröna en bestämd dag på året.

Så vad har jag gjort i stället? Tänkt igenom vad jag ska säga vid kommande lördags vigselakt och filat på anförandet som jag ska hålla i kammaren på måndag med anledning av Socialutskottets betänkande om ändrad könstillhörighetslagstiftning.

Jag och partikompisen Olof Lavesson har motionerat i frågan ett antal gånger och är förstås både glada och stolta över att alliansregeringen hann före och gör vad tidigare S-regeringar har haft alla chanser i världen att göra men inte gjort. Nämligen att avskaffa det unkna kravet på sterilisering av människor som efter år av tester och undersökningar fått en psykiatrisk diagnos som berättigar till ändrad juridisk könskorrigering. Notera redan nu i almanackan att det alltså är den 11 juni som sossarna i denna fråga kommer att få stå med skammens rodnad på kinderna i riksdagsdebatten!

Till sist – men inte minst – ett ord om det upprop som landets hovrätts- och kammarrättspresidenter i veckan har gått ut med och som innebär att underrättsdomar ska kunna omprövas i högre instans bara efter meddelat prövningstillstånd.

I praktiken innebär det att den som mot sitt nekande har dömts till livstids fängelse av en tingsrättsmajoritet på tre juridiskt okunniga nämndemän inte längre ska vara garanterad att få sin sak professionellt prövad i hovrätten. Hur rättssäkert låter det på en skala 1-10?

Jag hade haft större förståelse för presidenternas utspel om de samtidigt hade föreslagit nämndemannasystemets avskaffande, men det gör de inte utan föreslår bara att nämndemännen ska tas bort i överrätterna där juristdomarna ändå är i majoritet.

Så all heder åt Sten Andersson, president i Göta hovrätt, som ensam vägrade att underteckna kollegernas rättsosäkra förslag om prövningstillstånd även i grova brottmål.