Vilken härlig söndag det har varit med efterlängtad utelunchpremiär hos Zeta i Skärholmen. Denna handelsträdgård är paradiset på jorden för mig, där fantiserar jag fritt om alla de vackra och exotiska växter som jag skulle kunna pryda min trädgård med om jag hade någon. Nåja, en balkong med plats för lådor och krukor är inte heller att förakta. I min korg framför Magnolian trängs dussintalet näpna violpenséer. Om sötingarna överlever en frostnatt på balkongen återstår att se.
Sänkt restaurangmoms gav klar effekt, rapporterade Ekot i veckan och hänvisade till Restaurangföretagen. Det är knappt jag tror mina öron. Kan alliansregeringen göra något bra som Sveriges Radios Ekoredaktion finner mödan värd att uppmärksamma? I neutrala ordalag, utan skymten av en nedlåtande eller ironisk glidning?
Det var just för att följa upp regeringens skattereformer (däribland halveringen av restaurangmomsen från 25 procent till 12,5) och med särskilt fokus på ungdomarna, som vi moderater i Skatteutskottet inledda den nu avslutade veckan med en studieresa till Varberg. (Jag har redan gjort reklam för ortens Kurhotell här).
I måndags besökte vi Apelvikens camping. Tack (!) till Annika och Björn längst fram till höger och vänster som tog emot oss. I det här företaget hade den halverade restaurangmomsen använts till att sänka campingkrogens matpriser. Inte till att nyanställa.
På frågan om halveringen av de sociala avgifterna har fått någon effekt för att anställa arbetslösa ungdomar upp till 26, blev svaret nej. Campingen har 18 årsanställda och regelmässigt 70-80 säsonganställda. Så nej, företagets rekryteringsbehov hade inte påverkats av regeringens reformer.
Men visst, halveringen av arbetsgivareavgiften för de anställda som man redan har, tar man tacksamt emot och använder till nyinvesteringar i företagets verksamhet. Vi talar om investeringar i minigolfbanor, surfingskolor, pooler, skönsjungande trubadurer after beach och gud vet allt vad campingägare konkurrerar med. Och det säger sig självt, investeringar som lockar fler gäster innebär större efterfrågan på service och i förlängningen att fler unga arbetslösa människor behöver anställas. Om det var vi överens med Annika och Björn på Apelvikens Camping.
En bekräftelse på det långsiktigt hållbara med regeringens skattereformer för att få fler unga människor i jobb fick vi hos ICA Hajen i Varberg. Butiken omsätter närmare en halv miljard kronor per år och har som affärsidé att vara Hallands bästa lågprisbutik. Hela 71 procent av butikens anställda är under 26 år, och det är inte av en tillfällighet utan tack vare regeringens halvering av kostnaden att anställa unga. En reform som innebär att fler ungdomar kan serva fler kunder med välmatade hyllor vilket i sin tur ökar ICA Hajens omsättning, som i förlängningen betyder att ännu fler arbetslösa unga människor kan anställas. Snacka om ljuv musik i moderatöron!
Så långt veckans inledning. I går lördag kampanjade jag med moderatkompisarna i Strängnäs, på inbjudan av stadens starka kvinna Maria von Beetzen. Vi mjukade upp utanför ett köpcentrum som jag tyvärr inte minns namnet på, men det var ett lyckat grepp att parkera mig utanför ”kundvagnsgaraget” med fickan full av moderatmärkta fejkmynt att mata kundvagnarna med. Låt vara att det inte uppskattades av kvinnan som fräste åt mig att moderaterna pissar på dem som redan ligger (en metafor som var ny för mig) och att jag, f-n, skulle ta det djävligt lugnt …
Tack och lov blev mottagandet trevligare vid gårdagens dörrknack i Strängnäs villakvarter i Finnige. Maria (mitten), Lars (till vänster) och jag hann knacka några tiotal dörrar och lyssna in en hel del synpunkter. Det medges, som gästknackare på ”okänd ort” var jag väl inte helt klar över de lokala frågeställningarna. Fast så mycket uppsnappade jag i dörröppningarna att folkpartiets kommunalråd Fredrik Lundgren (nunan till höger på bilden) som har ingått allians med sossarna, är inte jättepopulär i Strängnäs. Nej, inte ens i folkpartistiska Eskilstunakuriren.
På tal om media. I kväll avhandlade Agenda favoriten i repris alla kategorier. Nämligen vilken betydelse svenska journalisters politiska hemvist har för nyhetsrapporteringen. Mitt grundtips är att inslaget kokar ner till att det inte har någon betydelse alls. (Nu när jag just har sett programmet kan jag konstatera att det var precis så som radiochefen Mats Svegfors ville få det till. Men han fick på den punkten starkt och rättvist mothugg av tidigare SVT-journalisten Lars Adaktusson).
Jag noterar också att i mitt på sista tiden allt mer tvivelaktiga husorgan Svenska Dagbladet har redaktionschef Martin Jönsson ett ”förtydligande” som går ut på att SvD inte alls tar parti för Socialdemokraternas Stefan Löfven, utan bara följer det socialdemokratiska partiets resa.
Tror Jönsson att vi SvD-prenumeranter därmed lugnar ner oss och slutar gnälla på tidningens allt mer positiva sossefixering?
I så fall, Jönsson, glöm det!