Grattis Tunström, du är rätt man för borgerliga Barometern!

Magisk morgon vid Kalmarsund.

Vågklucket utanför hotellfönstret var det första jag hörde när jag vaknade vid sextiden i morse! Så rogivande att jag missade kommunalrådet Johan Perssons morgonvandring kl 07.00 med stadens företagare som gick av stapeln denna tidiga timme, med samling utanför Domkyrkan.

Hur jag vet det? Därför att ägaren till stadens anrika Dillbergs bokhandel, min nya kompis Katarina Jeansson, tipsade mig om evenemanget när hon och jag i går kväll efterfestade med lite vinpimplande på Lilla Puben.

Osäker har jag väl inte direkt gjort barndomsstaden, men i går var det alltså tredje gången gillt som jag i vår besökte Kalmar (tidigare Juristklubben här och länets M-kvinnor här).

Värd i går var Stiftelsen Barometern som höll årsstämma och jag var inbjuden att tala på temat: Från åsiktsmaskin till riksdagsledamot. Parentes: Undrar just när man ska tröttna på att höra mig tjata om detta. Men okej, inte mig emot. Jag bjuder mer än gärna på min resa från Svenska Dagbladet och ledarskribenteriet till alla mina personkryss i valet 2010 och min tillvaro därefter som hyfsat välsmord kugge i lagstiftningsmaskineriet. Nej, det låter inte vidare glamoröst, men det går inte att komma ifrån att riksdagen är en suverän plattform för den som likt mig lider av tvånget att bilda opinion för det man tror på. Slut parentes.

I går utsåg Barometerns stiftelse min forna ledarskribentkollega, Smålandspostens Martin Tunström att från den 1 september axla det politiska chefredaktörskapet över tidningens ledarsida.
Jag är den första att gratulera. Martin har inte gjort sig ett namn på att vara en smilfink i borgerliga kretsar, så ett stort grattis till honom och till Barometerns läsare! Alliansen vinner inte nästa val genom att dess förespråkare traskar patrull efter regeringens pressekreterare, än mindre viker ner sig för unket S-tankegods.
Och som ett led i det långsiktiga arbetet med att vinna nästa val sätter jag mig i morgon förmiddag på tåget mot Strängnäs där jag på inbjudan av Maria von Beetzen tillsammans med lokala moderatkompisar ska terrorisera strängsnäsborna genom att knacka på deras dörrar för att prata allianspolitik. Eller … hur var det nu?
Skulle vi bara ”lyssna in”?
Återkommer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.