På Storkyrkans trappa i sällskap med Högsta domstolens ordförande, vi hade en del att snacka om, står så Talmannen. I ögonvrån noterar jag att hans hustru väntar på trappsteget ovan, dom pratar med varandra, jag står i vägen och stör konversationen. I ett försök att vara smidig viskar jag till partikompisen, tillika Talmannen, att du kan ju gå före mig, det gör ingenting alls och så slår jag ut med armen och visar honom vägen framåt.
Talmannen fnittrar fram ett vänligt nej tack, han väntar så gärna utanför. Okej då, säger jag. Möjligen kan han, sagt med en blinkning till riksdagens bevakningspersonal, ”gå in och värma sig en stund”.
Så sitter jag där i bänkraden i den nyrenoverade Storkyrkan bakom en pelare och ser – in i en pelare. Plötsligt reser sig bänkraderna och jag gör likadant. Och så kommer biskopen, imamen, rabbinen och, slutligen den kungliga familjen. Och yes, sist in i helgedomen är Kungen i sällskap av – Talmannen. Och jag inser med pinsam skärpa att jag framstått som en fåntratt, när jag flott erbjöd Talmannen förtur in i kyrkan!
Riksdagens högtidliga öppnande av Hans Majestät Konungen är startskottet för den politiska hösten i demokratins högborg. Och Kungen uppehöll sig inledningsvis vid våldet i samhället. Det tackar jag för då rättsväsendet – för första gången någonsin? – lyste med sin frånvaro i statsministerns regeringsförklaring.
Förmodligen var det fler än jag som hajade till vid passusen ”ett öppet land, ej ett befästat, är något vi bygger gemensamt”. Det måste ha retat sossarna till vansinne att Reinfeldt så oblygt annekterade Ragnar Thoursies av Olof Palme ofta citerade Sundbybergsprolog. Först stal moderaterna namnet arbetarpartiet, och nu Palmes älsklingsdikt, tänkte säkert Thage G punkt, som satt på läktaren tillsammans med förra S-talmannen Birgitta Dahl.
Men alliansregeringen tar ansvar för arbetslinjen. Det budskapet hamrade statsministern in grundligt i regeringsförklaringen.
Efteråt – vid minglandet i Sammanbindningsbanan – skojades det friskt om Moderatledarens upprepande av ordet ANSVAR. Själv har jag väl bidragit till skojeriet genom att ställa statsministerns ”ta ansvar” mot S-ledaren Håkan Juholts maniska repeterande av ”social (lång paus) demokrati”. Snäppet tjatigare, om ni frågar mig.
Sossarna gör sitt sämsta val på 108 år, rapporterar Rapport från Köpenhamn just nu. Och vänsterblocket med S-ledaren Helle Thorning-Schmidt i spetsen går mot seger i det danska valet.
Undrar just vad Håkan Juholt tänker. Senast hos SNS bollade han med tanken på en grundlagsändring. Mr SNS Olof Pettersson hade pressat Juholt på hans syn på grundlagen utifrån att Sverige normalt styrs av regeringar utan majoritet i riksdagen.
Jag blev faktiskt inte klok på vad Juholt ville uppnå med en författningsändring. Vill han stärka eller försvaga möjligheten att regera landet i minoritet?
Socialdemokraterna före Juholt har alltid sett om sitt hus och velat underlätta för S-regeringar i minoritet att regera. Men betyder det att Juholt vill trygga Reinfeldts minoritetsregerande?