Äntligen påskvecka med efterlängtad ledighet på Blåkulla, nämen vad säger jag, menar förstås stugan som för all del ligger på en blånande höjd i de gamla svedjefinnarnas trakter. Visst, en hel del ska läsas och en och annan artikel ska också skrivas. Hörde partiets pressavdelning det?!
Ja, så är jag denna vecka också ansvarig för att det publiceras inlägg på den moderata Civilkommitténs blogg Alla dessa lagar. Så några sysselsättningssvårigheter under påsken blir det rakt inte för min del.
Hur som helst. I våras drog jag på mig en tennisarmbåge när jag drog grenar och stockar från hygget utanför stugknuten. Den onda armbågen är numera läkt.
I kväll ägnar jag mig åt att elda upp de mödosamt ihopsläpade högarna. Vad gör man inte för att den skira grönskan ska få en chans att sticka upp och frodas, kanske gå i blom lagom till midsommar eller när det nu blir.
Till sist. Jag försöker inte blanda bort korten. Det faktum att EU-kommissionen öppet medger att lagring av EU-medborgarnas teledatatrafik innebär risker för den personliga integriteten är onekligen ett steg i rätt riktning och ett förebud om att det förhatliga direktivet kommer att revideras. Men så länge direktivet gäller är självklart alla medlemsstater – även Tyskland och Sverige – skyldiga att genomföra det, för i en rättslig gemenskap som EU måste de gemensamma reglerna gälla lika för alla. Låt vara att signalerna om en ändring av direktivet i någon mån lättar på trycket för de medlemsstater som av inrikespolitiska skäl har sölat med genomförandet trots hot om dryga böter.
Själv konstaterar jag att EU-kommissionens kritik mot direktivet är helt i linje med min kalkyl.
Och ni som är besvikna borde kanske snarare vara stolta över att jag ändå fick rätt …