Riksdagen i full sving, julen smyger sig på

I natt kommer säsongens första snöoväder, varnar meteorologerna hyfsat samstämmigt. Om man nu ska tro på dem. Det finns en person i familjen som gör det, och det är inte jag…

I vilket fall som helst, vid lunchtid i dag blev jag två gånger påmind om att JULEN närmar sig.

Först den legendariske Jan Stenbeck-granen som är under pågrening, eller vad det nu kan heta.

Stort grattis till alla oss Stockholmare som även denna jul kommer att få fröjdas åt det gigantiska julträdet vid Skeppsbron.

Efter lunchen hos Pontus by the sea (jo, jag lät mig bjudas) hastade jag i väg i riktning mot tjänsterummet i riksdagen. Där väntade en trave handlingar på inläsning inför morgondagens sammanträde i Civilutskottet.

Vad jag denna kväll inte vet om EU-kommissionens grönbok om en gemensam avtalsrätt, är inte värt att veta.

Efter några smekveckor rullar riksdagsarbetet nu igång på allvar, det är tydligt. Jag fröjdas och våndas i ungefär lika stora delar…

På tal om riksdagsarbetet, i kväll hörde kanske fler än jag att Socialdemokraterna – “vi ska aldrig någonsin, aldrig någonstans, medverka till att socialdemokratin gör sig beroende av eller samarbetar med Sverigedemokraterna” – ganska snart kan komma att göra just det.

Det vill säga göra gemensam sak med Sverigedemokraterna om att regeringen ska spara in sisådär 700 tjänster i regeringskansliet. Ett sparbeting som åratal framåt riskerar att lägga en död hand över regeringsarbetet. Hur en sådan dramatisk nedskärning rimmar med grundlagens krav att regeringen ska ha förmåga att “styra riket” bekymrar inte nämnvärt det största oppositionspartiet.

Jo, även Miljöpartiet och Vänstern är förstås med på SD-vagnen, annars blir det ju ingen riksdagsmajoritet.

Och jag erinrar mig den ljumma kvällen under politikerveckan i Almedalen i somras då MP:s språkrör Maria Wetterstrand och jag möttes i en tv-soffa. Med uppsynen hos en djupt kränkt person tillbakavisade hon varje antydan om att hennes parti ens indirekt skulle “stödja SD”.

På väg från bjudlunchen korsade jag Stortorget i Gamla stan. Vad skådade jag där, om inte ännu en gran! Denna var för omväxlings skull grenklädd ända ner till foten.

Jag erkänner – jag gillar julen. I helgen frossade jag i inköp av röda amaryllisar, stearinljus och en plåtlåda med pepparkakor.

Och på senare tid har det inte gått en dag utan att jag likt en magnet har sugits fast utanför Gamla stans finaste lampaffärsskyltfönster och saligt försjunkit i beundran över alla adventsstjärnor och dito stakar.

Snart är vi där!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.