Med stigande förvåning har jag följt helgens turer om den amerikanska ambassadövervakningen i Stockholm av förbipasserande svenskar.

Herre gud, jag har själv passerat förbi där åtskilliga morgnar till och från radio- och tv-huset på Gärdet. Jag ser amerikanarnas noteringar framför mig: Blond, bakåtslickad frilla, nu går hon förbi här igen, som vanligt har hon denna morgon gaggat kärvänligt med socialisten och förre LO-ordföranden Stig Malm i tv-soffan och fraterniserat med författaren Göran Hägg, kryptokommunisten som verkar hata USA och Georg W Bush över allt annat. Klick: Där satt hon fint på bild”.

Om det stämmer att varken justitiedepartementet, den öppna svenska polisen eller den mer slutna säkerhetsditon, har haft den blekaste aning om USA-ambassadens kartläggning av svenskar i Sverige under tio års tid, ja då är tillståndet inom svensk polis värre än jag kunde ana. Då är det också fullt förklarligt om USA tar saken i egna händer och inte förlitar sig på inkompetenta svenska myndigheter.

Men så katastrofalt dålig är naturligtvis inte den svenska polisen. Jag vägrar helt enkelt tro att den inte känt till en så relativt lättupptäckt sak som att det funnits registrerande kameror på det amerikanska ambassadområdet.

Hur som helst, jag utgår från att justitieministern dyker upp på tisdagens gruppmöte med oss 107 moderata riksdagsledamöter och klargör läget.

Sedan är det förstås alla tiders om polisen i Malmö har fått ett genombrott i jakten på den ondskefulle person som upprepat skjutit mot utlandsfödda malmöbor.

Gott så. Men det ökar knappast på förtroendet för Malmöpolisen att gripandet gjordes först efter att tips kommit in tack vare att polisen som en direkt följd av de terrorlika beskjutningarna har storsatsat på att vara synlig på gator och torg för att – som man berömde sig av vid söndagens presskonferens – sprida trygghet och vara tillgänglig för malmöborna. Precis som i fallet med polisjakten på den numera livstidsdömde Anders Eklund, Engla Höglunds och Pernilla Hellgrens mördare, kom tipset om den nu aktuella ”38-åringen” från allmänheten.

Jo, att fler synliga poliser kan göra skillnad, låter ju bekant på något vis. Tragiskt bara att det tydligen ska till en rad vansinnesdåd för att polisen – och justitiedepartementet? – också ska inse det…

Lika lättad som jag är över Malmöpolisens förmodade genombrott, lika beklämd är jag över Göteborgspolisens dundertabbe förra helgen med anledning av larmet om att staden var utsatt för bombhot. I dag har vi den ansvariga länsordningspolischefen Erik Nords ord på att misstag begicks när polisen iförd krigsmundering och med skarpladdade vapen i högsta hugg stormande in hos en sovande barnfamilj där pappan, döpt till  ”39-åringen” i media, behandlades som en misstänkt terrorist, trots åklagarens beslut att han ”bara” skulle höras som vittne. Detta efter att polisen först hade gått ut med en diffus och fullständigt meningslös varning till göteborgarna om att terrorister någonstans någongång kunde slå till i staden.

Det vore toppen om justitieministern vill säga några ord även om dessa saker på tisdagens riksdagsgrupp.