Likgiltig inför det faktum att Sverigedemokraterna kan bli ännu större i ett nyval resonerar Maria Wetterstrand att det beroende på höstens valutgång kan bli aktuellt med…ett nyval.

Så påpekar hon det självklara, att Talmannen i ett oklart parlamentariskt läge inleder samtal med de olika partiledarna. Och vad säger den upplysningen om Wetterstrands tankeskärpa och hennes partis aktivitetsgrad när det gäller att hålla SD kort? Ingenting, i bästa fall…

Jag ska ta det från början.

Ett parti som går till val på att bilda regering med Vänsterpartiet är inte någon önskepartner för en borgerlig regering. Så visst lär det fordras stor självövervinnelse från regeringsalliansens sida för att över huvud taget kontakta Miljöpartiet i syfte att få till stånd någon form av politisk samverkan efter valet.

Scenariot kan tyckas väl hypotetiskt. Jag håller med om det. Men icke desto mindre – eller just därför – var detta upplägget när Expressen-tv bjöd in Wetterstrand och mig att under Almedalsveckan debattera den – som sagt – hypotetiska situationen att Sverigedemokraterna röstas in i riksdagen och där får en vågmästarroll.

Skulle väljarna i höstens val vilja ha det på det viset, försätts landet i ett extremt parlamentariskt läge.

Antag att Alliansen vinner valet och får fler röster än De rödgröna men inte lyckas att få ihop egen majoritet utan tvingas bilda minoritetsregering. Då räcker det att SD röstar med Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand i en viktig fråga – budgetpropositionen? – och mattan rycks undan för regeringen.

– Vad ska regeringen göra då, undrade Expressen-tv:s programledarduo Marie Söderqvist och Leo Lagercrantz.

På det svarade jag det enda raka, om ni frågar mig. Det vill säga att av två dåliga alternativ gäller det att välja det minst dåliga, förstås.

Och det ena usla alternativet är att regeringen avgår och att det hålls nyval. Med risk för att Sverigedemokraterna blir ännu större. Det andra alternativet är att regeringen prövar om samverkan över blockgränserna är möjligt. Först där och då kan det bli aktuellt att inleda förhandlingar med Miljöpartiet om en eventuell samverkan.

Självklart skulle MP kräva ministerposter eller i vart fall ”rödgrön politik” i utbyte, men samtidigt: Inget pris kan väl vara för högt för Alliansen när det gäller att hålla SD borta från maktens grytor?

Samma sak gäller rimligen om De rödgröna – Gud förbjuder – vinner valet men får nöja sig med att bilda minoritetsregeringen. Det var min poäng i den varma Almedalskvällen.

Vad Maria Wetterstrand bidrog med för klokheter?

Titta själv här (vi debatterar ungefär 25 minuter in i programmet). Jo, jag är nöjd med min insats, mindre imponerad av hennes. Men kanske inser Wetterstrand stundens allvar efter läsning av Expressen i dag. Håll tummarna för det.