För ett år och några dagar sedan skrev jag mitt första blogginlägg i egen regi. Då berättade jag om intrycken efter mitt första möte med en moderatförening. Ja, som riksdagskandidat, vill säga.

Under året som har gått har jag varit på några fler – ja, ganska många – föreningsmöten. Stundom har jag gjort mig impopulär hos en del moderata nämndemän, jag har delat ut säckvis med partifoldrar, varit stolt talare på ett antal årsmöten, undervisat muffare i insändarskrivandets konst, knackat några tusen dörrar (men jag kom inte i närheten av partibroder Billströms rekord, det erkänns). Under valrörelsen hängde jag flitigt i valstugorna och träffade massor av väljare.

Sammanfattningsvis har det varit ett himla slitigt men ovanligt och roligt år. Belöningen för min del är att jag vid sidan av landets statsminister fick klart flest personkryss av M-väljarna i Stockholms stad. Ganska nöjd med det…

Nu börjar mitt politiska arbete på allvar. En del riksdagskolleger har efter valet vilandeförklarat eller släckt sina bloggar. Jag kan ha respekt för den prioriteringen men på min karta finns den inte. Tvärtom har jag tack vara god hjälp av min politiska sekreterare Fredrik Kärrholm. (God hjälp förresten, jag hade aldrig fixat ”det tekniska” själv.)

Nåväl, tack vare Kärrholm har bloggen fått en rejäl ansiktslyftning. Inte bara för att ni läsare ska få något ännu snyggare att titta på utan därför att omgörningen i bästa fall också ökar läsarvänligheten samtidigt som alla tidigare inlägg, kommentarer och andra funktioner finns kvar som förut.

Uppfräschningen handlar så klart också om att jag vill locka ännu fler att läsa bloggen än de uppemot tusentalet per dygn som redan gör det. Ni som är kloka blir ännu lite klokare om ni dag- eller åtminstone veckoligen insuper mina tankar, kommentarer och analyser.  Som hittills kommer mina ämnesval ofta rör sig i det spännande gränslandet mellan politik och juridik. På köpet utlovas en – jag vågar nästan säga unik – inblick i hur den politiska verkligheten ter sig i Sveriges riksdag.

Avslutningsvis: Det är (för det mesta) väldigt kul att få läsarreaktioner på mina inlägg. Ni får gärna invända och korrigera! Jag släpper inte fram allt men givetvis alla kommentarer som jag bedömer kan tänkas intressera även andra läsare. Själv kostar jag generöst på mig ett halvt löfte om att snabba upp tempot för publiceringen av era synpunkter.