Det kan ha varit i förra veckans tisdagstidning som jag såg fotot på migrationsminister Johan Forssell sittandes på Ferlinbänken i Filipstad. Varför satt han där?
Sedan tänkte jag inte mer på det. Så i torsdags kväll bänkade jag mig på åhörarplats i fullmäktigesalen, som ryms i samma arkitektoniska dröm – eller mardröm – som stadens biblioteket. Karlstads årsredovisning för 2024 skulle avhandlas och jag råkade omgående hamna på någon klickvänlig rubrik i mobilen och lyssnade därför bara knapphändigt på debatten när jag plötsligt uppsnappade namnet ”Filipstad”. I talarstolen stod Sverigedemokraten Anders Nordström Birkefjärd som med sträng ton uppmanade Karlstads politiska styre (S, C och MP) att besöka Filipstad för att lära av kommunens arbete med att minska kostnaderna för försörjningsstödet genom att framgångsrikt integrera flyktingar i olika verksamheter. (Obs! Jag har inte själv kontrollerat graden av framgång utan refererar här bara till vad som sades i talarstolen). Nordström Birkefjärd hade besökt Filipstad i veckan och rekommenderade nu – som sagt – Karlstads rödgröna styre att göra detsamma.
I helgen tog jag bussen till Filipstad. Strax efter Molkom passerade vi avfarten till Ängsbacka, kan nämna att där hålls en tantrafestival även i sommar. (Är själv inte intresserad). Efter dryga timmen var vi framme i Filipstad. Mina steg gick dock inte till kommunhusets integrationsavdelning utan till Stora Torget där jag anslöt till firandet av Ferlinstatyn som fyllde 50 år. Vinden var kall men bröstet varmt av Ferlinsällskapets finstämda arrangemang inramat av vissångaren och Ferlintolkaren Kenny Ludvigsson. Att hans frusna fingrar kunde spela så vackert är en gåta. Förutom kärleksfullt skvaller från förr om Ferlins bravader på stadens vattenhål, avhölls högtidliga minnesord från invigningsdagen den 24 maj 1975, vittnesbörd gavs om hur idén på en staty växte fram, skulptören KG Bejermarks vedermödor och hur generösa givare bidrog till finansieringen av den världsberömda statyn. Stämningen höjdes ännu några snäpp när konferenciern tonade bort och poetens karaktäristiska röst ljöd över torget i några strofer ur dikten ”Jag kunde ju vara”.
En luffare är jag – vad mera,
jag kunde ju vara en präst,
jag kunde ju vara en brukspatron
en bonde eller en häst …
Jag kunde ju vara en svala,
en kråka eller en snok,
en snok – eller kanske en blomma,
ett sommarstänk i en bok …
När turen kom till kommunstyrelsens ordförande, Christer Olsson (M), underströk han Ferlins stora betydelse för bygden och prisade å kommunens vägnar Ferlinsällskapet för dess insatser och överlämnade en check på 5 000 kr till sällskapets ordförande Hans Rutberg som bugade och tackade, vända sig till Ferlin, visade checken och påminde om hur han hankade sig fram i Klarakvarteren och i bästa fall fick en 10:a för sina dikter.
Skratt och applåder!
Om det är vemod och melankoli eller bara sentimentalitet är inte lätt att veta men det är känslosamt att stå framför parkbänken vid Skillerälven där Ferlin sitter försjunken i tankar – eller om han tar sig en lur – iförd frack och cylinderhatt med sin magra högerarm chevalereskt utsträckt längs med bänkens rygg. Ferlins generösa inbjudan om sällskap är stum och inte påträngde men helt oemotståndlig. Man kan inte gå förbi utan att slå sig ner vid honom en stund, om så bara i tanken.
Så var det det här med politiken. I valet 2022 bröts det socialdemokratiska styret i Filipstad efter 51 år vid makten. M, L, C och SD fick tillsammans 19 mandat av kommunens 37 och tog gemensamt över ledartröjan utan större krumbukter från C
Centerpartiets nyvalde partiledare Anna-Karin Hatt har mig veterligen än inte besökt sina partikamrater i Filipstad. Och i väntan på att hon ger besked om hon i likhet med sina företrädare ska premierar den ideologiska principen framför den pragmatiska, var det ingen från C som i torsdagens fullmäktigedebatt i Karlstad gick upp och berömde partikamraterna nästgårds för deras arbete med att minska kommunens försörjningsstöd. Och SD:s ledamot hade förstås ingen anledning att framhålla att migrationsminister Johan Forssell också deltog i besöket. Mer obekymrad över politiska konstellationer hit och dit var Filipstads starke man Christer Olsson som i lördags tog tillfället i akt att berätta för oss församlade statyfirare att i måndags lät sig minsann migrationsminister Forssell fotograferas på Ferlinbänken.
Vad Ferlin hade diktat om saken står skrivet i stjärnorna.