Hanif Balis hjärtegoda insats att samla in miljonbelopp till de två brottsoffren som torterades på en kyrkogård i Solna får välförtjänt uppmärksamhet, bl a här SVT, SR, DN, Expressen, Fokus. Insatsen riktar samtidigt befogat strålkastarljus mot Sveriges låga skadeståndsnivåer och de juridiska svårigheter som brottsoffer ofta tvingas stånga mot för att över huvud taget få ut sina berättigade ersättningar för genomlidna kränkningar. I det aktuella fallet är rättegången inte avslutad mot de misstänkta förövarna och någon dom har ännu inte fallit. Men oavsett var rätten landar i skuld/ansvarsfrågorna råder inget tvivel om att de båda brottsoffren har utsatts för bestialiska brott som sannolikt kommer att ge dem men för livet.

Med detta sagt vill jag ändå inte avstå från att också påminna om alla de fall i dåtida och nutida rättshistoria där ensamma gamlingar, par och äkta makar, åldriga föräldrar och andra, har rånats, misshandlats och i värsta fall mördats i sina hem efter att rykten har gått på bygden om offrens arv, lyckosamma fastighetsförsäljning eller andra miljoninkomster. Hanif Bali har genom sin insamling gjort en storstilad insats för de två brottsoffren, men – och det måste också sägas – de drabbade tvingas nu leva med risken att på nytt bli utsatta för rån, utpressning eller andra brott relaterade till deras oväntade nya förmögenhet. Sensmoral: Samla gärna in pengar till personer som blivit svårt lidande av brott, men låt inte hela världen veta det.