Ett vidrigt brott och en blåögd hovrättsdom

… och du har läst domen? Så brukar det frågas från juristhåll när icke-jurister skakar på huvudet åt en domstol som friat misstänka gärningsmän åtalade för grova brott. Och nu är vi där igen. (Själv har jag förstås läst domen eftersom jag är jurist).

Som väl få ha missat har Göta Hovrätt i den gångna veckan friat två misstänkta mördare. Bakgrunden är följande: Växjö tingsrätt dömde tidigare i år två medelålders män från Ukraina till livstids fängelse och utvisning då domstolen funnit det ställt utom rimligt tvivel att de båda misstänkta männen “tillsammans och i samförstånd” på ett utstuderat grymt sätt mördat en äldre man från Markaryd och sedan lämnat landet i mordoffrets bil, värd cirka en halv miljon kronor.

Tingsrätten lägger ihop ett och ett, två och två, tre och tre, inklusive omständigheten att båda de misstänkta gärningsmännen är tungt kriminellt belastade och dömts till långa fängelsestraff i hemlandet Ukraina. Enligt tingsrätten stod det klart att männen planerat och utfört dådet tillsammans, vidare att de tillsammans dumpat det bakbundna, hoptejpade och sargade offret på en plats där det var osannolikt att kroppen snart skulle hittas samt att de därefter gemensamt försökt sopa igen spåren efter sig, bl a genom att byta registreringsskyltar på den stulna bilen. Hur själva misshandeln av gamlingen gått till är en minst sagt obehaglig läsning. Domslutet kunde bara bli ett: Livstids fängelse och utvisning för all framtid.

Domen överklagas till Göta hovrätt, som konstaterar att det finns besvärande omständigheter både före och efter dådet som talar till de morddömda männens nackdel – det var den dagens understatement (min reflektion) – och finner att minst en av männen måste ha utfört det brutala mordet. Men, och här kommer vi till pudelns kärna, det är enligt hovrätten inte bevisat att båda männen varit delaktiga i dådet, en av dem – oklart vem – kan ha varit på något annat ställe under det rätt utdragna mordförloppet. Med följden att båda frikänns från mord, släpps ur häktet, slipper betala skadestånd, och kan återvända hem till Ukraina som fria män.

Hovrättens resonemang följer en mall som blev riksbekant i det så kallade Lindomefallet på 1990-talet. Två män hade rånat en person som i samband därmed fått ett dödligt slag med en stekpanna i huvudet. Eftersom det inte ansågs vara utrett vem av männen som hållit i skaftet friades båda från mord, ett domslut som väckte indignation hos allmänheten men som även en del jurister riktade kritik mot. Mitt intryck är att domstolarna därefter har blivit mer benägna att i liknande fall anse att de misstänkta utfört gärningen “gemensamt och i samförstånd”, precis som tingsrätten gjorde i Markarydsmålet men alltså inte hovrätten.

Felet med hovrättens dom är inte att den brister i juridisk stringens, för om det bara finns en gärningsman ska naturligtvis inte ytterligare en person också dömas för brottet. Men jag anklagar hovrätten för något mycket värre, nämligen att sakna kontakt med verkligheten. I det verkliga livet, det som pågår varje dag utanför domstolens väggar, händer inte det som hovrätten i sitt teoretiserande målar upp som en tänkbar möjlighet. Situationen är alltså att två förhärdade brottslingar och kumpaner reser till Sverige för att här begå brott, de förbereder ett grovt brott, undanröjer bevis och delar på bytet, allt tillsammans och i samråd. Är det då en beaktansvärd möjlighet att den ene kumpanen håller sig undan just i det avgörande skedet då rånoffret misshandlas och mördas? Jag anser inte det. Hovrättens blåögdhet skadar tilltron till rättsväsendet.

  9 comments for “Ett vidrigt brott och en blåögd hovrättsdom

  1. Jag är ingenjör. Om en annan ingenjör bygger en bro som rasar ihop så skyller jag inte på ingenjörsvetenskapen, utan på den person som har ritat och byggt bron. Just av den enkla anledningen att det byggts så många broar som håller sen tidigare. Det är de två proffs som har en massa ansvar som på något sätt misslyckats. Samma sak i rätten. Det är åklagaren som bygger målet, och det är domaren och nämnden som prövar målet, som det läggs fram av åklagaren. Varför inte granska åklagarens roll i detta fall, en extra åklagare i Växjö. Det låter som om det finns utrymme för förbättring bara på plats och roll. Varför nämner du som är jurist inget om detta ? Viktigt för mig och många som ser en helhet bestående av komponenter.

  2. Maria Abrahamsson har naturligtvis helt rätt. Det är skrämmande att vi har så tafatta domare i de högsta domstolarna. Det verkar som om de helt saknar insikt och känsla för ”real things”.
    De är naturligtvis helt redliga och väl utbildade med syftet att följa lagens text och utfärda domslut enligt lagens mening. Men någonstans på vägen har det tydligen blivit viktigt att eftersträva två ting – 1. Tro inte att tingsrätter kan utfärda domar som är i enlighet med svensk lagstiftning. 2 . Inbilla er inte att gärningsmännen blir bättre av långa strafftider.
    Det finns naturligtvis visst fog för dessa åsikter men å andra sidan finns det så mycket mer som talar för motsatsen.
    1. Många, många som utsatts för grova brott tappar helt tron på svensk rättvisa.
    2. Brottslingarna tappar respekten för såväl polis som rättsväsendet.
    3. Bristande respekt tenderar att öka brottsligheten i såväl smått som stort.
    4. Medborgarnas tilltro till rättsväsendet urholkas.

    Dags att omstrukturera domstolsväsendet………?

  3. Vi är så skrämda och bestörta över hur de kan frias från detta hemska mord. Det är väl bara att döma båda de har ju varit tillsammans om detta och då får de väl själva berätta hur det gått till. Vi känner oss rättslösa i Sverige idag om hederliga människor kan behandlas på detta sätt i våra domstolar. Hur fungerar våra lagar?

  4. Ett rättsfall i Sundsvall några år före Lindome blev utfallet samma. 3 personer i en lägenhet, en mördas, 2 misstänkta som skyller på varandra, ingen tekniska bevis som håller, båda går fria.
    Juridiska teknikaliteter friar hellre än fäller.
    Bra eller dåligt?

  5. Tack Maria ! Din slutsats är väl den som de flesta redan trott, inte minst eftersom Tingsrätten redan dömt männen. Upprörande !!!

  6. Aspekten likgiltighet tycks helt ha fallit bort? Och fanns ingen fysisk bevisning öht att båda hanterat offret? Och vad med alternativa åtalspunter som medhjälp till mord, dråp, grov misshandel? Hoppas verkligen att HD tar upp fallet!

  7. Instämmer helt, Maria! Tyvärr är det länge sedan som de flesta domarna i hovrätterna, men ibland också i HD, lämnade verkligheten. DDJ

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.