Kultur- och idrottsminister Amanda Lind har med all rätt fått sina fiskar varma. Men så sent som i måndags tycktes Linds pressfolk tro att kritiken mot henne inte behövde tas på allvar. För då skickade man fram meniga S-riksdagsledamoten Lawen Redar i P1 Morgon att försvara ministerns coronapolitik. Nej, Redar lyckades inte ge något begripligt svar på frågan varför Pite Havsbad tvingades att ställa in middagsshowen för 250 gäster så snart det stod klart att det skulle bjudas på underhållning av en känd artist. För tänka sig, då förvandlades arrangemanget till en allmän sammankomst och sådana är som alla vid det här laget vet men få begriper förbjudna efter regeringens beslut att inte tillåta offentliga tillställningar med över 50 deltagare. (Ett beslut som även drabbar t ex demonstrationer, föreläsningar, teaterföreställningar, idrottstävlingar, danstillställningar, marknader och mässor).

Men så krävde Jonas Gardell kulturministerns avgång och efterlyste en efterträdare till Amanda Lind som både förmår hävda sig i regeringen och vet något om kulturens villkor. Och Lind var ute på banan. Nej, avgå tänker hon inte göra, men publikbegränsningsreglerna ska ses över och ”steg tas” för att rädda kulturen och idrotten, förklarade hon i morse. Med brasklappen att ansvaret inte bara är hennes, exempelvis hörde ordningslagen till justitiedepartements och Mikael Dambergs område.

Vad kulturministern däremot inte sa något om är vilka bedömningar som ligger bakom regeringens negativa särbehandling av just hennes ansvarsområde: kultur och idrott. Beslut som visserligen tillkommit på inrådan Folkhälsomyndigheten, men som Lind och regeringen lika fullt har ansvaret för.

Många är vittnesmålen om hur in- och utrikesflyg i sommar är fullsatta med noll möjlighet för folk att hålla smittsäkert avstånd ombord. Samtidigt som kabinpersonalens förmaningar ekar i högtalaranläggningen: Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och uppmanar er att visa hänsyn och hålla avstånd. Lika obegripligt framstår det att semesterfirare precis som alla andra somrar kan vallfärda till stormarknader och köpmeckan som Ullared medan turistattraktioner som Gröna Lund och Liseberg måste hålla stängt på grund av risken för smittspridning. Samma smittspridningsrisk anförs också som skäl för att fotbollen och andra stora arenaidrotter tvingas spela för tomma läktare medan den portade publiken trängs framför tv-skärmar på uteserveringar och krogar.

Amanda Lind och hennes regerings agerande kan inte trovärdigt förklaras med de argument som redovisas öppet. Det måste helt enkelt finnas underliggande, dolda motiv. Så här tror jag det ligger till: Folkhälsomyndigheten/regeringen vill att hjulen fortsatt ska snurra så att samhällsekonomin inte tar alltför stor skada samtidigt som pandemin inte får tillåtas grassera så vilt att sjukvården inte hänger med i svängarna. Det gäller därför att hålla smittspridningen på en totalt sett ”lagom” nivå, och hur gör man det? Jo, genom att slå till med hårda restriktioner på områden som inte betyder särskilt mycket ekonomiskt, läs kultur, idrott och nöjen. I gengäld kan man tillåta en viss smittspridning på områden som är viktiga för samhällsekonomin, typ industri, handel och transporter. Visst knorras det högljutt från kulturens och idrottens företrädare, men den plågan är regeringen – och oppositionen? – beredd att ta för att uppnå det högre syftet att samtidigt slå vakt om ekonomin och undvika kollaps i sjukvården. Men för guds skull, berätta inte detta offentligt!