Burkaförbud i linje med ”svenska värderingar”

När det inrikespolitiska året 2016 nu summeras är vi många som minns den allt större benägenheten hos partiledarna att med patos i rösten tala om ”svenska värderingar”. I debatten har svenska värderingar framhållits som grundläggande inte minst för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Tidigare generationers kvinnor i vårt land har arbetat hårt med att driva på nödvändiga reformer inom barnomsorg, sjukvård, arbetsliv med mera, och därmed röjt väg för oss som lever och verkar här i dag. Jag var inte ensam om att snörvla av tacksamhet när jag såg julens tv-serie Fröken Frimans krig.

Nästa steg i kvinnokampen handlar inte om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser utan om att alla kvinnor och flickor och vissa fall män och pojkar som lever i vårt land måste ges samma självklara rätt till sina mänskliga rättigheter och möjlighet att leva jämställt. Och dit har Sverige en bit kvar. Det räcker att nämna Amineh Kakabaveh, Zeliha Dagli och Sara Mohammad och ni förstår vad jag menar.

Strax för jul hörde Nyheter24.se av sig. Bakgrunden var förbundskansler Angela Merkels uttalande på CDU:s partikongress i Essen i början av december, där Merkel meddelade att i Tyskland ska det inte vara tillåtet att helt och hållet täcka sitt ansiktet (inslaget kan ses här). Nu ville nyhetsredaktionen veta hur vi riksdagsledamöter såg på ett burkaförbud och vi ombads svara på två frågor.

1) Tycker du att burkaförbud bör införas på offentliga platser i Sverige? Svara gärna med ja eller nej.

2) Varför svarade du som du gjorde på fråga 1?

På fråga 1 svarade jag JA. På fråga 2 svarade jag att i ett öppet Sverige behöver man inte vara barhuvud eller ta varandra i hand men man visar ansiktet. Därefter måste ämnet har fallit i nyhetsredaktionens glömska för såvitt jag har kunnat se har ingen publicering skett.

Åter till det nyväckta intresset för svenska värderingar. Under 2016 inskärptes från högsta politiskt håll att i Sverige är handskakning den rätta formen av hälsning. Eller som statsminister Stefan Löfven slog fast:”I Sverige tar kvinnor och män varandra i hand”. Om jag tolkar statsministern korrekt menar han att beteendet att handhälsa på alla är följden av en typisk svensk värdering – som i detta fall bekräftar den svenska jämställdheten mellan könen.

Jag håller inte med. Den i sammanhanget helt överordnade svenska värderingen är den som kommer till uttryck i den svenska grundlagen. Regeringsformen ger medborgarna rätt att hälsa på varandra hur tusan de vill, till och med att inte hälsa alls. Man har rätt att vägra ta i hand av religiösa skäl, allt annat hade stått i strid med den grundläggande religionsfriheten, men poängen är att man inte ska behöva ange något motiv alls. Om en man inte vill hälsa på en kvinna eller vice versa är det helt i enlighet med ”svenska värderingar” att vederbörande inte ska riskera någon samhällelig påföljd för sin vägran.

Sedan detta med håret. I ett fritt land måste det vara upp till var och en att bestämma om man vill täcka håret med en slöja eller knyta en schalett under hakan på offentliga platser. Eller bära turban. Att förbjuda folk att skyla håret är kort sagt oförenligt med de värden som måste gälla i vår del av världen.

Att helt och hållet dölja sitt ansikte på offentliga platser, exempelvis genom att bära burka, är däremot inte ett godtagbart beteende i en öppen demokrati som vår. Inte bara för samhällets säkerhet och för tilliten mellan medborgarna utan också för att burkan enligt min mening är en symbol för kvinnans underordning. Den som inte håller med rekommenderar jag att läsa Nathan Shachars reflektion om kvinnoförtryckande klädnader, med slutorden:

… ”Men inga sinnrika förklaringar och multikulturella slingerbultar kommer förbi detta faktum: Alla dessa klädpersedlar, burka, hijab, niqab, türban, jilbab, abayah och nu senast burkini, är komponerade efter ett enda rättesnöre: Vad män kan uthärda. Miljoner kvinnor bedyrar att de själva valt dessa plagg, och det är sant. Men det är lika sant att ingen kvinna i världen, inte i öst och inte i väst, skulle välja dem om de hamnade på en planet utan manliga släktingar. I ytlig mening är den som bär burkini på en strand en person som gjort ett val; i djupare mening är hon en person som inte har något val.”

För att travestera statsministern: I Sverige visar kvinnor och män ansiktet för varandra.

Och ja, den ömsesidigheten är jämställdhet – kalla det gärna en svensk värdering.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.