Regeringen och riksdagen anser att svensk radio och tv i allmänhetens tjänst behöver styras av sändningstillstånd som slår fast den demokratiska principen om alla människors lika värde. Detta så kallade demokratikrav uttrycks i Radio- och tv-lagen 5 kap 1 §:
En leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Oförsiktig fråga kanske, men är inte det här demokratikriteriet överspelat?
Det absoluta flertalet av oss omfattar värderingen att vi ska visa respekt för andra människor oavsett kön, hudfärg, ålder, religion, sexuell läggning mm. Antingen man kallar detta för ”svenska” värderingar eller inte – de är snarare allmänt västerländska – så är övertygelsen om alla människors lika värde så djupt rotad i den svenska samhällskroppen att varje avvikelse från den linjen genast väcker uppmärksamhet och berättigad indignation.
Med detta sagt – hur många kände att den fasta grunden för den egna övertygelsen började gunga till följd av SVT:s beslut att bjuda in den högerextrema Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk för att försvara tidningens ideologiska hemvist? Knappast någon, skulle jag tro.
I den mån vi tror att diskriminerande tal i tv eller radio skadar våra själar är det alltid andra tittare/lyssnare vi ömmar för, själva tror vi oss – och det med all rätt – ha fullt tillräcklig motståndskraft visavi den sortens propaganda.
SVT:s programdirektör Jan Helin har efter Nya Tider-inslaget rannsakat sig själv och konstaterar att ”debatten misslyckades i avseendet att den framstod som att alla människors lika värde kan debatteras”. Helin utvecklar sitt resonemang här.
Som framgår av länken menar Helin att debatten ”skapar en konflikt mellan två av grundbultarna inom public service: bevakning ska alltid vara opartisk, men ska enligt sändningstillståndet också utgå från den demokratiska principen om alla människors lika värde”.
Helin konstaterar att kravet på opartiskhet tillgodosågs eftersom både Vávra Suk och hans antagonist Henrik Arnstad fick ge sin syn på tidningens ideologiska hemvist, men att debatten misslyckades då den gav sken av att alla människors lika värde kan debatteras.
Om man tar Helins uppfattning på allvar får det långtgående konsekvenser. Människor som från politiska, religiösa eller filosofiska utgångspunkter ifrågasätter principen om allas lika värde får över huvud taget inte förekomma i en debatt i tv-rutan. För det strider enligt Helin mot demokratikriteriet i radio- och tv-lagen.
Det borde också betyda att SVT noga måste välja och vraka bland de debatter i Sveriges riksdag som kan återutsändas utan att programföretaget bryter mot demokratiparagrafen. Undrar förresten om talmannen har tänkt på det?
I värsta fall visar SVT:s Nya Tider-debacel att demokratikravet i Radio- och tv-lagen till ingen nytta fungerar som en munkavel i samhällsdebatten. Man bör åtminstone erkänna att demokratikravet för Sveriges radio och tv i allmänhetens tjänst stämmer dåligt överens med vårt lands grundlagsskyddade yttrandefrihet, åsiktsfrihet och fria opinionsbildning. Och att ett liknande demokratikrav som villkor för att få exempelvis presstöd är en djupt problematisk sak. Allt detta är något att fundera på tills det nuvarande sändningstillståndet för radio och tv löper ut.
Vad frågan ytterst gäller är om vi som bor i den grundmurade demokratiska rättsstaten som heter Sverige, måste vara så ängsligt rädda för ett begränsat antal anti-demokratiska avvikare att dessa inte ens kan tillåtas delta i en tv-sänd debatt.