Jonas Sjöstedt har sommartalat. Vänsterledarens huvudbudskap är att hans parti vill satsa 230 miljoner mer på unga vuxnas psykiska ohälsa.

Jag har ingen direkt uppfattningen om den satsningen, men konstaterar att det är en satsning som Sjöstedt vill finansiera genom en reducering av RUT-avdraget från 50 procent till 30. I klartext betyder det att RUT-hjälp som tidigare har kostat 15 000 kronor per år ska bli 6 000 kronor dyrare. Men inte bara det. Sjöstedt ställer två utsatta grupper mot varandra – unga människors psykiska ohälsa ställs mot kvinnor som har fått jobb och trygghet via RUT-reformen.

Med högt vibrato förkunnar Sjöstedt att giriga borgarbrackor utnyttjar RUT för att köpa ”subventionerad” poolrengöring och drinkblandande bartenders. Att det är själva arbetsuppgiften – rengöringen oavsett av vad, och frukt- och grönsakshacket oavsett till vad – som är motivet för RUT-avdraget låtsas Sjöstedt inte känna till.

Vänsterledaren och feministen Sjöstedt gör sig i sammanhanget medvetet blind för något mycket väsentligt: De riktigt stora vinnarna på Alliansregeringens RUT-reform är kvinnor, inte sällan med utländsk bakgrund, som länge stått utanför den reguljära arbetsmarknaden men som genom RUT-reformen har fått vita jobb och därmed fått tillgång till de svenska trygghetssystemen. Hyggligt många av dessa kvinnor har också tagit chansen att starta egna företag i RUT-branschen och därmed fångat möjligheten att av egen kraft bygga en ekonomisk trygghet för sig själva och sina familjer.

Det vill säga precis som män alltid har kunnat göra.