Den av Alliansregeringen utnämnda antivåldsextremistsamordnaren Mona Sahlin (s) var häpnadsväckande slirig i gårdagens SVT Agenda. Av anledning som jag inte begriper försvarade Sahlin Stockholms stads totalsågade strategidokument om hur hemvändande IS- mördare ska bemötas. Så i kväll backade klokt stadens finansborgarråd Karin Wanngård (s) från dokumentet och flaggar för att bjuda in Alliansen till någon form av uppgörelse.

– Att Stockholm går före och nu arbetar fram en strategi mot våldsbejakande extremism är viktigt för att komma till rätta med ett växande samhällsproblem. Denna strategi vinner på att fullmäktiges partier i så bred enighet som möjligt kan stå bakom den. Majoriteten i stadshuset kommer nu att ta in synpunkter på Socialnämndens förslag och arbeta för en bred förankring när strategin slutligen behandlas av fullmäktige under hösten”, säger Wanngård.

Lättare om hjärtat blev jag också av dagens besked från regeringens nationella tiggerisamordnare Martin Valfridsson (m).

– Om du ska förbjuda tiggeri måste du antingen kriminalisera att be någon om hjälp eller kriminalisera givandet. Jag tycker inte att det är en bra lösning, säger Valfridsson.

I debatten bollas hej vilt med krav på att kriminalisera s k organiserat tiggeri. Vad det straffvärda organiserandet närmare bestämt består i är oklart, men det hindrar inte att endera dagen hojtar S, andra dagen M och tredje dagen FP: Förbjud organiserat tiggeri! Så länge jag inte begriper vad detta stridsrop går ut på och hur det ska kunna implementeras i lagstiftningen, ser jag ingen anledning att ompröva min linje.

Men samordning är bra? Överbevisa mig gärna om det.