Utskottet anser att det var olämpligt av regeringen att så tydligt föregripa riksdagens beslut.
Regeringen kände mycket väl till att riksdagen på eftermiddagen den 18 december skulle fatta ett beslut som innebar nej tack till en förhandlingsperson med uppgift att lägga ner Bromma flygplats. Ändå – eller kanske snarare just därför – skyndade sig regeringen att på förmiddagen samma dag tillsätta en samordnare med uppgift att, ja just det, utreda förutsättningarna att lägga ner Bromma flygplats.
Det är klart att man som KU-ledamot, kontrollmakt och inte minst medborgare blir provocerad.
Ett enigt konstitutionsutskott slår fast att infrastrukturminister Anna Johansson ”inte kan undgå kritik” för beslutet att frysa Projektet E4 Förbifart Stockholm. I det här granskningsärendet brast regeringen både vad det gäller budgetlagens krav på hushållning med skattebetalarnas pengar och grundlagens beredningskrav.
Regeringens beslut att frysa byggandet av förbifarten innebar en kostnadsökning på inemot 170 miljoner, en fördyring som skattebetalarna får stå för. Och för att grundlagens beredningskrav skulle vara uppfyllt dög det inte att regeringen bara kollade med Trafikverket och den rödgrönrosa politiska ledningen i Stockholms stadshus. Man borde naturligtvis även ha inhämtat synpunkter från Stockholms läns landsting innan frysningsbeslutet togs. Det gjorde inte regeringen och för det får man kritik också av sina egna partiföreträdare i KU.
I årets granskningsbetänkande riktar ett enigt KU kritik mot regeringen i 10 ärenden. Ingen som har följt dagens nyhetsflöde lär ha missat det (bl a här, här och här). Inför KU:s presskonferens kl 14.00 i riksdagens presscenter övade jag en god stund på mitt rum. Ja, för det fall jag som ledamot av KU skulle få en mikrofon under näsan och avkrävas en kommentar till KU20.
Så här tänkte jag: För det första, jag konstaterar att KU i år kan gratulera sig till att lägga fram ett granskningsbetänkande höjt över käbbelnivån. Det var viktigt för att befästa riksdagens kontrollmakt. För det andra, man kan konstatera att KU:s eniga kritik i 10 ärenden är ett tråkigt kvitto på regeringen Löfvens oförmåga att leda landet, och på vissa statsråds bristande erfarenhet.
I den moderata konstitutionskommittén har jag haft ansvar för ärendena Bromma och Förbifarten, men också för ett annat ärende som regeringen likaså åker på däng för. Jag talar om min första och hittills enda KU-anmälan. Den handlar om regeringens strypning av de statliga anslagen till Medelhavsinstituten (Aten här, Rom här, Istanbul här).
Som kanske någon minns orsakade regeringens budgetförslag som i praktiken gick ut på att lägga ner Medelhavsinstituten stor bestörtning i Kultur- och forskningssverige. Till sist tvingades det ansvariga statsrådet Helene Hellmark Knutsson att backa och flagga för att det för instituten dramatiska beslutet kunde komma att ändras efter att regeringen utrett frågan. Ja, ni hör själva. Det var naturligtvis en bakvänd ordning av regeringen att först besluta om nedläggning och därefter inleda en beredningsprocess för att utreda om instituten var värda att bevaras.
De för Sveriges röst i världen så viktiga Medelhavsinstituten blir alltså kvar, inte vet jag hur länge men kanske kan man hoppas att KU:s eniga kritik får till effekt att institutens framtid är tryggad för överskådlig tid framöver.
Hur är stämningen i KU när det är sådana här tunga punkter och hård kritik? Är det som katt och hund mellan t.ex. V och M? Kan ju inte vara kul att sitta och kritisera sina egna.
Men varför, om vi inte ska slösa med skattepengar, ska vi ha svenska institut i andra EU-länder för att forska i deras historia? Det är möjligt att regeringen beredde ärendet undermåligt, men som borgerlig väljare med en försmak för en mindre stat kan jag inte tycka annat än att de hade helt rätt i sak. Att denna nedläggning försenas eller uteblir synes mig vara ett litet, men dock, skatteslöseri.