Lasse tog sitt körkort 1963 och har kört prickfritt fram tills han nyligen åkte fast för att ha kört i 122 km/tim. Att det var glest med trafik på motorvägen, fint väglag och god sikt spelade absolut ingen roll, Lasse fick böta 3 600 kr och blev av med körkortet i en månad. Visst var det otur men regler är regler, tänkte Lasse och var beredd att ta sitt straff utan knot.

Sedan kom chocken. I och med att körkortet återkallades räknades det som ett nytt körkort när han efter en månad fick tillbaka det. Det betyder att han inte längre har kvar B-behöriget att köra sin husbil. Och försäkringsbolaget If, som han har haft utan skadefall i 20 år, betraktar honom plötsligt som nybörjare i trafiken och dubblar försäkringspremien!

En moraliserande röst på bolaget säger att man har höjt premien därför att ”kunden visat bristande respekt och säkerhet gentemot medtrafikanter på ett sådant allvarligt sätt att denne blivit av med körkortet”.

Samtidigt läser jag i Bohusläningen (jag surfade in där för att läsa mer om trippelmorden i Uddevalla) att en man som har varit nära att köra på en polis och dömts för grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och narkotikabrott slipper fängelse därför att han enligt Varbergs tingsrätt ”visat tecken på att ta tag i sitt liv”.

För Lasse vändes livet upp och ner när han utan att orsaka minsta trafikfara råkade trampa aningen för hårt på gaspedalen. Medan livet fortsätter ungefär som vanligt för han som körde som en galning och var på vippen att döda en polis.

Svårt att tänka mig en tydligare illustration till att den svenska rättvisan kan vara ganska så orättvis.