Den 27 januari högtidlighölls jordgloben runt 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. Kronprinsessan Victoria var i Polen för att på plats hedra de döda och de offer som överlevde och som alltjämt lever och kan vittna om fasorna i detta av människor skapade helvete på jorden. Två av dem – en man och en kvinna, båda i 90-årsåldern och av judisk börd – stod bredvid kronprinsessan när hon efter minnesceremonin mötte SVT:s utsände reporter Rolf Fredriksson. Som jag då skrev i grannkanalen twitter tyckte jag att det var otroligt smaklöst av Fredriksson att ”i dag i Auschwitz försöka spela ut kronprinsessans morfar mot Folke Bernadotte”.
Sedan dess har debatten bubblat om det var rätt eller fel av Fredriksson att ställa frågan om kronprinsessan hade ”funderat över familjehistorien?” Senast i går menade SvD-krönikören Katarina Wennström att det vore att dumförklara kronprinsessan att inte tilltro henne förmågan att kunna svara.
I gårdagens Expressen frågade Jenny Strömstedt i en ton som man kan tolka som neutral (eller raka motsatsen) om det inte längre är OK att ställa respektfulla frågor om Förintelsen till kungafamiljen?
Några sidor längre fram i samma tidning tar Niklas Svensson rygg på kulturminister Alice Bah Kuhnke som i fredags besökte Jokkmokk för att sprida glans över samernas nationaldag. Svensson konfronterar Bah Kuhnke med Fredrikssons fråga till kronprinsessan.
NS: Frågan väckte starka reaktioner. Bland dem som kritiserade SVT fanns riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och generalsekreteraren för Sveriges advokatsamfund, Anne Ramberg.
Kultur- och demokratiministern vill inte svara på frågan om hur hon ser på frågeställningen.
– Jag är övertygad om att journalisten gjorde sitt jobb, men jag lägger mig inte i hans frågeställningar.
Och det var ju också ett svar.
Listan på kommentarer med anledning av Rolf Fredrikssons journalistiska insats kan göras längre, men jag stannar här. För mig är det mycket märkligt att ingen krönikör, journalist, debattör eller SVT självt, som har tagit Fredriksson i försvar, har klarat att förhålla sig till att hur berättigad frågan till kronprinsessan än må ha varit, så är det inte försvarligt att i överlevares närvaro ställa den under högtidlighållandet av minnet av Auschwitz befrielse. Syftet med minnesdagen var att hedra och minnas offren, inte att ställa kronprinsessan till svars. Man behöver inte vara monarkist för att konstatera det.
Jag är inte förvånad. Jag har själv sett hur ”ordningsvakter” överföll en man som satt lungt och stilla på en stol på Knut den stores torg i Lund. De drog ner honom på marken och en av ”ordningsvakterna” satte sig på honom varefter ”ordningsvakten”, en biff på mer än 100 kg, placerade sina knä mitt på ryggen med ett knä på vardera sidan av kotpelaren på den överfallne. Därefter gungade biffen fram och tillbaka allt medan den olycklige killen skrek som en stucken gris. Efter en stund kom polis till platsen och grep den överfallne. Jag vände mig till polisbefälet och berättade vad jag sett och påpekade att det kanske var ”ordningsvakterna” de borde ta med sig till stationen. Polisbefälet noterade mitt namn och åkte iväg med den överfallne, men de hörde aldrig av sig. Sedan har jag talat med folk som arbetat som ordningsvakter och de har berättat att polisen vill att ordningsvakter ”tar hand om buset” för polisen skulle få allt för dåligt rykte om de gjorde alla tvivelaktiga ingripanden själva dessutom får ordningsvakter lära sig hur de skall formulera sig så att det se ut som om ordningsvakterna blivit angripna när det är ordningsvakterna som utövat våld.
Nu har jag sett filmen på Sydsvenskans hemsida där en vuxen man, en ”ordningsvakt”, misshandlar ett litet barn. Det finns inget försvar för ett sådant agerande och jag skulle bli mycket förvånad om det är sådant polisen lär ut på sina ”ordningsvaktskurser”. Det skulle kanske vara på sin plats om några journalistaspiranter walraffade på några ordningsvaktskurser. (Tips till Uppdrag Granskning). Vi har förbjudit aga i skolan och barnmisshandel är ett brott. Det vi ser på filmen är mycket grov misshandel av ett litet barn och det borde ha varit straffbart även om det varit en vuxen som blivit misshandlad på detta sätt, oberoende av vad som skett tidigare. Om inte straffet för denna barnmisshandel blir fängelse i flera år bör lagstiftaren se över vår lagstiftning. Det är förbjudet att sätta sig på omhändertagna eftersom de kan kvävas, detta har skett när ordningsvakter satt sig på den de skulle omhänderta. På samma sätt är det självfallet förbjudet för en fullvuxen man att sätta sig på ett nioårigt barn. Dessutom kan det uppstå svåra hjärnskador som kan leda till livsvariga handikapp eller döden då en persons huvud dunkas i ett stengolv. Därför anser jag att ordningsvakten gjort sig skyldig till en synnerligen grov misshandel. Det är dessutom en försvårande omständighet att det våldet utövas av en ordningsvakt eftersom ordningsvakter bör ha både insikter och utbildning i hur och när våld får utövas, att det är förbjudet att misshandla barn och att det våld som utövas skall vara proportionellt i de fall det är tillåtet att använda våld. Det kan aldrig vara proportionellt att misshandla ett litet barn! Om detta anses vara OK eller om någon kan finna förmildrande omständigheter för ”ordningsvaktens” misshandel av ett litet barn måste våra riksdagsledamöter agera.
Vad har har hänt med barnet? Har barnet fått sitt huvud röntgat? En magnetröntgen bör kunna se eventuella skador. Efter en sådan misshandel måste samhället se till att barnet blir undersökt! Det är viktigt att undersöka barnet snarast så att det kan få hjälp om hjärnan skadats av slagen mot stengolvet. Kan inte någon journalist intervjua en neurolog om detta?