För den som lyssnade på torsdagens frågestund i riksdagen var det uppenbart att Gustav Fridolin och MP har förlorat slaget om att stänga minst två kärnkrafktsreaktorer under mandatperioden, som partiets löfte löd i valmanifestet (sid 4 p 2). Min partisyster Cecilie Tenfjord-Toftby vred om kniven när hon konfronterade Fridolin med energiminister Ibrahim Baylans besked att något politiskt beslut att avveckla kärnkraft inte kommer de närmaste åren och att kärnkraften kommer producera el till 2045. På den konkreta frågan om Fridolin kunde tydliggöra regeringens inställning till kärnkraftens framtid, svarade Fridolin att det kunde han absolut. Varpå en flodvåg av ord följde men absolut noll besked. (Se gärna replikskiftet här).

Integriteten är en annan profilfråga som MP har tappat. EU-nämndens ordförande Carl Schlyter (MP) kan dundra bästa han vill om höstackar och nålar. Efter terrordåden i Paris och den fasansfulla våldsutövning som bedrivs av IS med rekryteringsbas också i Sverige kommer varken regeringen eller riksdagen att motsätta sig skärpta regler för att motverka terrorresor. Visst bör vi slå vakt om integritetsskyddet men då gäller det också att ha sinne för proportioner. MP springer på alla bollar, och det straffar sig i längden.

En tredje motgång för MP är att partiet har tappat tätpositionen i flyktingpolitiken. Allianspartierna analyserar nu på var sina håll vad som måste göras för att bättre integrera nyanlända framför allt genom möjlighet till arbete. I detta brett pågående utvecklingsarbete är MP:s missriktade och för många väljare provocerande välvilja inte längre blint styrande.

Men på en front kan ändå MP går segrande ur striden. Det gäller våra barns skolböcker. Efter att ha blivit uppmärksammad på att det fortfarande produceras historieböcker där det förekommer fler män än kvinnor kallade i veckan utbildningsminister Gustav Fridolin till sig läromedelföretagens branschorganisationer. Enligt ministern utföll mötet väl. I DN berättar Fridolin att det finns en gemensam bild av att ojämställdheten är en utmaning och att det finns en önskan att på allvar ta tag i frågan.

Hur då, undrar kanske någon. Förhandsgranskning, dvs censur, kan väl inte vara ett alternativ i ett land där vi håller yttrandefriheten högt och genast anslöt oss till det närmast världsomspännande fördömandet av terrordåden mot satirtidningen Charlie Hebdo’s omdebatterade publiceringar av Mohammed?

Men jodå, utrikesminister Fridolin vet att berätta hur läroböckers innehåll ska korrigeras i enlighet med hans/regeringens önskningar: ”myndigheterna ska vara mer delaktiga i kontrollen och utvecklingen av läromedel”. Jo, ni läste rätt (6:e stycket från slutet).

Vad Fridolin vill åstadkomma bär helt och fullt den totalitära statens signum. Det finns säkert någon historiskt kunnig person i utbildningsministerns närhet som kan upplysa honom om den saken.