Som prenumerant på retriever.se får man varje morgon veta i vilka olika mediala sammanhang ens namn figurerar. Det är en spännande och ofta användbar service.
I morse kunde jag t ex konstatera att Tidningen Ångermanland har en medarbetare som heter Susanne Sjöstedt. Hon ogillar moderater. Ja, så till den grad att hon illustrerar en ledare på temat ”löjliga riksdagsmotioner” med foto på en enskild sverigedemokratisk motion om att riksdagsledamöters hundar bör ha hunddagis i riksdagen. Men det är jag – som inte ens har en hund – som utgör måltavla för Sjöstedts kritik.
För snart ett år sedan gjorde jag mig själv till slagpåse genom uttalandet att stockholmare som tjänar 36 000 kr i månadslön – dvs lärare, journalister, poliser, ingenjörer, sjuksköterskor – inte har jättehög lön med tanke på hur dyrt allt är i huvudstaden – som t ex mat, bostad, bilgarage, hunddagis med mera. Det retade gallfeber hos vänstern. Och nu vill Susanne Sjöstedt koppla ihop mig med Sverigedemokraternas motion om hunddagis i riksdagen.
Det är att göra det väl enkelt för sig, minst sagt.
Det är något som blivit allt vanligare i svensk vänstermedia, användande av Ad Hominem i stället för giltiga argument. Kanske är det så att de yngre idag aldrig fått någon lektion i filosofi och argumentationsteknik?
För de som inte vet det, Ad Hominem:
I argumentering attackeras personen som det argumenteras mot i stället för sakskälet/den åsikt som personen har eller den ståndpunkt personen ställt sig bakom.
Vanligt förekommande i tidningsartiklar, i politiska debatter och när en hypotes kritiseras t.ex. för ovetenskaplighet.