Twitterkompisen Göran Frisk försökte nyss muntra upp (uppfattade jag det som) med att citera Alf Henriksons glädjetjut: ” Olust står målad i dragen, man håller sig lätt för skratt , piggnar man till framåt dagen, är det redan natt ”.

Men när novembermörkret nu sänker sig över det envetna regnandet skärps om inte luften så i alla fall min stridsvilja. Jakten på så kallad undervattensverksamhet i Stockholms skärgård är över sedan flera dagar, men visst noterar jag i ögonvrån att Putin kan tänkas ha en ny farkost på gång.

Men det var inte Putin primärt som jag tänkte avhandla, utan det häpnadsväckande med att Sveriges Radio och TV under pågående militär insats i Stockholms skärgård lät militärt och försvarspolitiskt naiva personer som Gudrun Schyman (här) och Göran Greider (här) ”analysera” budgetanslag till försvaret och de militära insatsernas betydelse, med mera.

För mig och gissningsvis en del andra som betalar avgift för att få oberoende public service i allmänhetens tjänst blir det milt sagt problematiskt när SR och SVT låter vänsterfeministen Schyman och glödröda Greider få agera försvarspolitiska kommentatorer till misstänkta militära kränkningar av Ryssland i vår omedelbara närhet.

Betydligt snyggare är DN:s balansering att först släppa fram författaren Bengt Ohlssons starka skildring om varför han tycker det är viktigt att vara soldat i hemvärnet och – några dagar senare – publicera Stina Oscarsons karaktäristiska icke-våldsromantik.

Och nej, Stina Oscarson. Jag har inte förlåtit dig för att du ondgjorde dig över mina vita tänder på valaffischerna. Så här skrev du: Dagens valaffisch sitter för övrigt utanför Rikdagshuset och jag blev när jag kommit hem tvungen att gå tillbaka för att se om jag läst rätt. Det var en bild på Maria Abrahamsson, stylad, med ren hy, blont hår och kritvita tänder.

Men Stina, jag visade inga vita tänder, inga tänder alls faktiskt. Och jag vägrar be om ursäkt för min hy och hårfärg. Ingen människa ska behöva göra det.