Alla poliser håller inte med, men två månader och några dagar kvar till sjösättningen av den största polisreformen någonsin på 50 år – då låter Polisfacket meddela att allting har gått för fort, man är inte med på vagnen, motståndet pyr, man mår dåligt, det har blivit lågt i tak, och, som sagt, kritik har tystats.
Själv låter jag präktigt meddela att mitt fokus är medborgarperspektivet och därför är jag också präktigt nöjd med den stundande omorganisationen av svensk polis, och ja, jag har varit det präktigt länge.
Gissar att statsrådet Anders Ygeman är tacksam för att han i fredagens interpellationsdebatt slapp konfronteras med hur eländes eländigt det verkar vara med Polisfackets samarbetsvilja. Men som jag lovade, det finns anledning att återkomma.
Det polisiära motståndet, kan mycket väl tänkas bottna i en oro för de drygt 2000st chefer som finns inom polismyndigheten.
En siffra som är helt otrolig men sann.
Ja, om de nu bara åtminstone låtit bli att förlägga den nya Polishögskolan till det tok-feministiska och illröda fästet på Södertörns högskola…