Tänk vad svenska språket ändå står starkt! Den upplevelsen är tydlig efter ett veckoslut i finländska Borgå, som har innefattat besök i ett antal affärer, kaféer och restauranger i den lilla staden med anor från 1300-talet. Även en högmässa på klingande finlandssvenska hanns med i domkyrkan, vackert belägen på en höjd med utsikt över stadens fint underhållna träkåkar.

Ja, svenskan lever sitt rika liv i vårt östra grannland, trots domedagsprofetior om dess utsatta ställning jämfört med majoritetsspråket finska. Den känslan snarast förstärktes när jag i förmiddags steg in i 1860-talets Borgå, närmare bestämt i Fredrika och Johan Ludvig Runebergs hem. Och vilket hem sen!

Familjen Runeberg var genuint högborgerlig. Med allt vad det innebär i form av kristallkronor, dyra tapeter, gyllene tavelramar, konstverk, snygga möbler och tjänstefolk. Den entusiastiska guiden som välkomnade i dörren till författarbostaden talade med värme om makarna Runebergs liv och gärning. Ett gemensamt liv som innebar att hans författargärning stod i förgrunden och hennes minst lika höga ambitioner landade i köket, de fantastiska middagarna och den blomstrande trädgården. Men från den kunniga guiden hörde jag inte ett enda fördömande ord om könsmaktsordningens elände. I stället lyfte hon fram det gemensamma hemmet som konstnärlig och litterär grogrund.

Och i morgon bär det av hem till Sverige.