Solen strålar, krassen blommar, och det känns som om sommaren aldrig ska ta slut. Men valrörelsen är inte långt borta, och jag ligger i startgroparna. Inte så att jag i den solvarma poolen eller i den uttorkade svampskogen svettas fram färdiga politiska utspel men nog förbereder jag en hel del aktiviteter, det medges. Via riksdagens resebyrå har jag till exempel denna dag bokat flyg till Visby 18/8 där jag och partikompisar ska kampanja och göra företagsbesök.

Närmast förestående på politikfronten är dock ett sommartal hos Stures i Loftahammar den 7 augusti. Ska tala på temat Om valet går som jag vill. Jo, jag har ”lånat” rubriken av favoritsossen Widar Anderssons sommardebatt i Folkbladet. Medverkar förresten själv där, med ett bidrag som kan läsas här.

Men det är klart att när så många oskyldiga människoliv i Gaza och Ukraina har gått till spillo och fortfarande gör så är det inte lätt att just uppbåda det där riktigt starka inrikespolitiska engagemanget. Ändå vet vi ju att det vore en nationell och kanske mer än så olycka om sossarna vinner valet i höst. Fram till dess lär det förbli oklart med vilka S tänker utforma sin politik och statsfinansiella budget, vilket i sin tur har betydelse för hur solidariskt Sverige i framtiden kommer att ha råd vara gentemot akut nödlidande i vår omvärld. Om MP, V och Fi ska vara med och bestämma måste vi till exempel räkna med en radikal förändring av Sveriges palestinapolitik, där det hittills genom åren har rått någorlunda konsensus mellan S och M.

Många – inte bara moderater – har skäl att med viss bävan se fram emot Stefan Löfvens besked till tänkbara samarbetspartners.