Egentligen borde jag förbereda mig inför morgondagens intervju med Kulturmannen på ett fik här på Södermalm. Var annars? Vad vi ska prata om? Demokrati och sånt.

Men jag lägger intervjuförberedelserna åt sidan, kan helt enkelt inte sluta förundras över Socialdemokraternas hårdnackade inställning till den sänkta krogmomsen. För om olyckan är framme och S i höst tar över regeringskansliet då kommer Stefan Löfven att höja krogmomsen – matmomsen – från dagens 12,5 procent till 25. Det kan låta som en smal sak, men är det inte. Det handlar om flera tusen anställdas jobb!

Det är inte bara regeringen, jag och mina allianskompisar i Skatteutskottet som hissar varningsflagg för konsekvenserna av Löfvens aviserade dråpslag mot en hel bransch. Varnar gör även Konjunkturinstitutet och företagarna själva. I en Sifo uppger  8 krögare av 10 att de kommer säga upp anställda om Socialdemokraterna får som de vill.

Spelar väl ingen roll? Jobba på krogen är väl inget att kämpa för? Branschen är unken, synonym med svartjobb, skattebrott, fusk, ohälsa, och ännu mer osunt? Jo, så var det på sina håll. Men något radikalt har hänt. Svarta jobb har blivit vita också i krogvärlden, serveringspersonalen är rakryggad och stolt, man utbildar sig och gör ett proffsigt jobb, tjänar pengar, betalar skatt, fler gäster strömmar till, restaurangköken har fått bättre råd att satsa, råvarorna är delikata, sänkt skatt på bra mat har fått samma gynnsamma konkurrensfrämjande effekt i krogvärlden som Rut och Rot har fått i städ- och byggbranschen. Kort sagt- sunkiga branscher har blivit fräscha. Vita jobb skapas. Skatteintäkterna blir större. Mer pengar till välfärden.

Som av en händelse läser jag i SvD Näringsliv att när tidskriften Monocle rankar världens huvudstäder utifrån livskvalitet kvalar Stockholm in före både Helsingfors och Oslo. Och jo, i år har maten och restaurangerna här i stan imponerat särskilt på tidningens utsände.