En pappa kommer ut på trottoaren med sin max femåriga dotter. De sätter sig på sina cyklar, flickan hinner inte trampa många meter förrän hon börjar hulka ”det gör ont”.

Snyftningar övergår i gråt och pappan hoppar av sin cykel och lutar den mot högra höftsidan samtidigt som han böjer sig ner för att kolla vad som egentligen har hänt med tjejen.

Nu skriker hon: ”Det gör ont!” Pappans cykel glider nu längs med hans högra kroppshalva, och ja … det ser opraktiskt ut.

Bakom hinner två kvinnor upp, den ena skyndar fram, sträcker fram händerna och frågar: Ska jag ta din cykel?

Det behövs inte, svarar pappan.

Konfunderad fortsätter jag min promenad mot riksdagshuset och Gud må förlåta mig men jag kan inte hejda tanken som far genom huvudet. Nej, just den tanken handlade inte om nödvändigheten av fler lagstadgade pappamånader i föräldraförsäkringen.