Nej, EU-domen river inte upp svensk datalagring

EU-domstolens beslut i dag att ogiltigförklara datalagringsdirektivet kom inte helt oväntat eftersom samma domstols generaladvokat gick på samma linje i december 2013. Många självutnämnda experter anser sig nu veta vad beslutet innebär och tror kanske att dataoperatörer som Telia, Tele2 och Banhof omedelbart kan sluta lagra uppgifter om vem som ringt eller skickat sms till vem vid en viss tid.

Men domstolens utslag ändrar ingenting för Sverige i det korta perspektivet. Datalagringen regleras i svensk lag och den lagen gäller tills den ändras, oavsett att det bakomliggande EU-direktivet nu måste omarbetas. En huvudpunkt i EU-domstolens kritik är att det ger medlemsstaterna rätt att utan närmare hållpunkter bestämma lagringstiden till allt mellan 6 månader och 2 år. Det är därför ingen djärv gissning att ett omarbetat direktiv kommer att stipulera en enhetlig lagringstid på 6 månader, vilket är det som gäller i Sverige. (Något som jag har haft synpunkter på här).

En annan gissning är att EU-domstolens ogiltigförklaring kommer att utnyttjas av den politiska oppositionen, allt från MP, V och SD till Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Men domstolens kritik riktas inte mot de nationella lagstiftarna utan mot EU:s institutioner – rådet och parlamentet – för att de inte tog tillräcklig hänsyn till den personliga integriteten när direktivet utarbetades.

Den enda kritik som kan riktas mot alliansregeringen är tvärtom att direktivet gjordes till svensk lag så sent att Sverige åkte på att betala dryga böter till EU. Och glöm inte att det var under Göran Perssons regering som det nu underkända direktivet togs fram, med justitieminister Thomas Bodström som starkt drivande i EU-kretsen. Det är inte för inte som direktivet brukar kallas ”Bodströms baby”.

EU-domstolen har meddelat dagens dom på Irlands och Österrikes begäran. Men det land som drar den största sucken av lättnad är förmodligen Tyskland, som annars hade tvingats ändra sin grundlag för att kunna göra direktivet till tysk lag. En inrikespolitiskt inte helt enkel sak, för att uttrycka det milt.

Så bekräftas än en gång att EU-samarbetet är en salig men sofistikerad blandning av juridik och politik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.