Trots psykologutlåtande om att han fortfarande kan vara farlig, frigavs i helgen den tidigare polischefen Göran Lindberg. Han dömdes 2010 till 6 års fängelse för en rad ohyggliga övergrepp på unga kvinnor men har enligt kriminalvården skött sig enligt regelboken och därmed kvalificerat sig för 2/3-frigivning. (Hade Vänsterpartiet fått bestämma hade förstagångsförbrytaren Göran Lindberg kommit ut efter halva tiden).

Självklart ska Göran Lindberg inte särbehandlas jämfört med andra fängelsedömda. Men många menar nu att brottslingar av Lindbergs typ ska sitta av hela strafftiden, särskilt om de nekar att ställa upp på kriminalvårdens behandlingsprogram, som Lindberg har gjort.

Det är lätt att sympatisera med den tanken. Problemet är bara att Lindberg skulle ha varit lika farlig när han frigetts efter 6 år, givet att han hade fortsatt vägra behandling. Från skyddssynpunkt vore det enda raka att han tvingades sitta kvar i fängelset tills han inte längre bedömdes vara farlig. Och då måste en sådan nyordning förstås gälla inte bara för sexbrottslingar utan också för till exempel pyromaner, våldsbrottslingar och notoriska bedragare. Men de som argumenterar för sådan ordning inser nog inte att det vore ett stort avsteg från hittills gällande rättsprinciper. Är man dömd till frihetsberövande på viss bestämd tid rimmar det illa med grundläggande rättsstatliga principer att hålla personen i fängelse längre än så.

Den 5 april är det premiär för Fallet Kapten Klänning på Uppsala stadsteater. Uppsättningens fokus ska enligt förhandsreklamen ligga på de unga kvinnor som blev offer för stadens länspolismästare Göran Lindberg. Också här är det lätt att spontant känna sympati.

Men vid närmare eftertanke, vad innebär det här skådespelet för brottsoffren och deras anhöriga som inget hellre vill än att lägga Lindbergs övergrepp bakom sig för att kunna gå vidare i livet?

Och vad innebär skådespelet för Göran Lindberg som har avtjänat sitt straff, sonat sin brott och enligt svensk straffrätt nu är en fri man? Kommer Uppsala stadsteater att bjuda in Lindberg som hedersgäst vid uruppförandet?

Jag anser fortfarande att rättegången mot Göran Lindberg borde ha TV-sänts. Inte för att hänga ut honom eller förse medierna med snaskigt säljande stoff eller för att stilla människors nyfikenhet. Jag menade då och gör alltjämt att TV-sända rättegångar skulle stärka rättssäkerheten – också misstänkta sexförbrytare som Göran Lindberg är värda en korrekt behandling i domstolen – och att allmänheten har en demokratisk rätt till insyn och kontroll av hur lagstiftningen fungerar i praktiken.

Men i stället ska Uppsala stadsteater i vår alltså göra sin tolkning. Det blir garanterat en kassasuccé. På bekostnad av Göran Lindberg, förstås, men också på bekostnad av offren. Tanken är god, men frågan är om ändamålet helgar medlen.