Den magra katten stryker sig mot ditt ben och jamar – visst öppnar du kylskåpet och ger den en skål med mjölk? Hungrig behöver mat.
Sedan i höstas sneglar jag varje dag på skrivbordet där artikelhögen växer centimeter för centimeter. Tänk, tänk, tänk, ansträng dig! TÄNK! Snälla kom på något … vad kan vi göra?!
Jag har egentligen insett det självklara men i det längsta ändå inte velat se. Värjt mig. Det är enkelt att slå ifrån sig saken med att ”vi måste sätta press på Rumänien via EU”, som görs här. Jo, jag har själv tänkt i de banorna, provocerade en och annan partikamrat på den moderata partistämman genom att jag inte hålla med Partistyrelsen.
Håller med gör jag fortfarande inte, men det är inte tillräckligt. För såväl jag som ni och alla vet att EU kommer inte under denna vinter göra ett minsta dugg åt den hopplösa situation för tiggarna på våra gator. Det enda anständiga vi kan göra medan EU-maskineriet segar sig fram är att praktiskt hjälpa de mest utsatta här och nu. Pengar i en mugg, mat, husrum eller filtar – du väljer. Kall behöver värme, hungrig behöver mat. Och detta inte bara när det gäller kattskrällen.